Madi Banja får mig att tänka på det svenska samhällsklimatet

Musik har möjligheten att inspirera, beröra och skapa gemenskap. Enskilda låtar genererar associationer som får fantasin att flyga iväg, andra ger verktyg till att tolka omvärlden. Det är inte säkert att artisten eller bandet haft dessa effekter i åtanke. Vad som händer i nuet påverkar vårt sätt att lyssna.

Jag satte mig ner för att recensera Madi Banjas kommande debut-EP Det var inte med meningen. Det svenska samhällsklimatet distraherade.

Banjas singeldebut ”Inga problem” smög sig på, medan uppföljaren ”Du och jag” satte sig direkt. Musiken gick inte att sätta in ett fack, vilket gjorde mig nyfiken. Brytningen, samspelet med Lorentz, fick mig att fantisera om ett tryggare samhälle, där människor möts över ”gränserna”, trots skilda bakgrunder och utseende. Ömsesidig förståelse. Denna känsla har försvunnit när jag lyssnar på debutskivan – anledningen är den upptrappade hatvågen. Inte Banja.

Att skriva en recension är relativt enkelt, men att slå bort tankar är mer eller mindre omöjligt. Morden i Trollhättan får mig att lyssna på Banja utifrån nya infallsvinklar.

Det går att beskriva Det var inte meningen som ljudet av det nya Sverige. Lorentz och Banja möts i ett skimrande ljudlandskap, moderna beats glider fram och tillbaka, men det är inte alla som uppskattar utvecklingen som gjort denna skiva möjlig. I öppningsspåret ”BJL – ARN” berättar upphovsmannen om flykten från Gambia, hur han tog planet från Banjul med sin bror. Texten får mig att omgående tänka på flyktingströmmarna, människor som söker efter trygghet. Att likt Banja bli en del av Sverige.

Det moderna Sverige genomgår en identitetskris. En kris som pågått under under många år. Vad händer med mitt land? Denna fråga ställer sig många.

Det är omöjligt att skydda sig, sorgen och tröstlösheten tar över, ilskan brinner inombords. Jag tänker på händelsen i Trollhättan, bränderna, kommande bränder på svenska asylboenden. Rasismen normaliseras. Det är kaos och Sverige lamslås. Detta är vardag för alla flyktingbarn, en verklighet som människor flyr ifrån. Dessa människor som många svenskar vill porta från vår ansträngda välfärd. Om halva Sveriges befolkning skänker 100 kronor i månaden, hade problemet varit löst. Vårt samhälle bygger på en ekonomi som fladdrar omkring utan mål och mening.

Banja har inte för avsikt att skildra det svenska samhället, men för mig – vit medelklass – visar han riktningen för vårt land, ett Sverige som bygger på hjälpsamhet och ömsesidig förståelse. Samarbetet mellan Lorenz och Banja ger mig hopp om framtiden, en symbol för vårt Sverige. Inte mitt.