Amerikanska Hazmat Modine är inte helt lätt att placera in i ett fack. Musikens rötter är tydliga, särskilt spåren efter det tidiga nittonhundratalets jazz och blues, men utöver det blir det luddigt. Vissa recensenter talar om klezmer och östeuropeisk folkmusik, andra om Tom Waits och Frank Zappa. För någon månad sedan släppte bandet Super Extra Deluxe, det tredje albumet sedan debuten Bahamut kom 2006.
Det regnar i New York, men solen skiner ändå in genom fönstret. I bakgrunden hänger några av Wade Schumans egna tavlor, delar ur en serie målningar om dygder. Wades skratt sprakar genom en småstrulig Skype-förbindelse när han visar upp ett självporträtt för datorkameran. Målningen föreställer honom själv men i form av en babian.
– Humor är en dygd, säger Wade. Jag försöker alltid få med humorn. När vi spelar så skämtar jag mycket med publiken. En Hazmat Modine-konsert ska vara kul, man ska bli glad av att vara där. På det sättet går vi tillbaka till den tidiga jazzmusiken. Det var musik för att dansa till, ha roligt till, där alla var delaktiga.
”Både konsten och musiken har alltid funnits där”
Wade visar upp några till av sina tavlor, förklarar hur de är tänkta. Här finns en fisk med en mans ansikte, en pojke med en tjurs kropp, målningar om uppoffring och uthållighet. Allting är delar av hans serie om dygderna, uppföljningen på den serie om dödssynderna som han arbetade med innan.
– Jag har arbetat professionellt med musik i ungefär sjutton år, så min karriär som målare kom innan. Men jag har spelat musik i hela mitt liv, och målat hela mitt liv. Både konsten och musiken har alltid funnits där.
– Visst var jag med i några olika band innan Hazmat Modine, men det var aldrig mina band. När jag flyttade till New York bestämde jag mig för att starta ett band för mina egna idéer, med mig själv på sång och munspel. Och så träffade jag Randy Weinstein och vi två startade Hazmat Modine. På den första skivan spelar vi munspel båda två, men han hoppade av efter tio år med bandet. Men man får komma ihåg att tio bandår är som hundra vanliga år. Det är inte många band som håller ihop i sjutton år som vi gjort.
Hur gick det till när ni spelade in er första skiva Bahamut?
– Bahamut är som ett collage. Skivan tog sju år att göra. Jag spelade in olika stycken i källare, i studios, live, överallt. På uppföljaren Cicada jobbade vi på ett liknande sätt, och den tog fem år att spela in. Nya Extra Super Deluxe är annorlunda. Dels därför att det är ljudet av ett riktigt band och inte ett kollage. Dels därför att det gick mycket snabbare. Låtarna tog kanske ett år att skriva. Och så spelade vi in merparten under fem dagar i en studio i Tyskland.
– Vi var på turné i Europa, och planen var att turnén skulle fortsätta i Indien, men den delen av turnén blev inställd. Så vårt skivbolag föreslog att vi skulle åka till en studio i Tyskland och spela in istället. Vi bodde i ett gammalt vackert hus, långt ute på landet. Det var lite sjuttiotalskänsla, som att bo i ett kollektiv.
”Ibland flyter det på, ibland är det som att gräva i hård och stenfylld jord”
Hur går det till när ni skriver låtar i Hazmat Modine?
– Förut så skrev jag det mesta, men nu skriver jag och vår gitarrist och banjospelare Erik Della Penna det tillsammans. Det är lite konstigt, men för mig känns det som att det är först nu som jag verkligen kan skriva låtar. Jag försöker hela tiden utvecklas som låtskrivare. ”Bahamut”, just den låten, blev ju lite av en undergroundhit. Den har använts i filmer, folk vill alltid höra den. Så länge jag spelar kommer jag vara tvungen att spela ”Bahamut”. Och jag är tacksam för det, för att något jag skapat har den effekten på människor. Man får vara tacksam når låtarna kommer. Ibland flyter det på, ibland är det som att gräva i hård och stenfylld jord.
Hur skiljer sig ditt låtskrivande nu från hur du skrev då?
– På den här skivan försöker jag skriva i en tradition, i den amerikanska låtskrivartraditionen. För mig är det något nytt, även om det är gammalt för andra. Folk glömmer det idag, all den där gamla bluesmusiken och jazzen, när den kom var det popmusik. Så för mig är det ung musik. Lead Belly var som en jukebox, han spelade den senaste popmusiken.
”Lead Belly var som en jukebox, han spelade den senaste popmusiken”
Vad betyder amerikansk musik för dig?
– Jag tror att anledningen till att den amerikanska musiken har varit så viktig de senaste hundra åren är därför att det är musik som blandar olika traditioner, som rör sig över kulturgränser. Särskilt den afroamerikanska musiken har varit extremt viktig, och i den ser man blandningen av afrikanska, europeiska och amerikanska musiktraditioner. I den blandningen finns grunden för den amerikanska musiken.
– Vi är ett New York-band så för oss är det inget konstigt, det här med att blanda in olika element från olika kulturer. Men även om jag influeras av olika sorters musik så försöker jag aldrig kopiera, jag försöker aldrig låta precis som karibisk musik eller östeuropeisk musik. Influenserna finns där men vi gör det på vårt eget sätt. Vi vill inte kopiera någon annans kultur, eller låtsas att vi är några som vi inte är. Det vi gör är amerikansk musik, inget annat.
