Hierophants – Parallax Error

Förr kretsade Melbournes musikscen omkring The Frowning Clouds och deras Them-ripoff till R&B, och såklart deras vän Billy Gardner som startade skivbolaget Anti Fade. Ausmuteants var ett sidoprojekt mellan Gardner och Jake Robertson från Frowning Clouds. Idag är de senare bortglömda och kopior som The Good Morrows och The High Learys har fyllt deras plats. Ausmuteants däremot har lyfts till skyarna och turnerat världen runt efter bara ett par album.

Någonstans däremellan fanns Hierophants, ett band bestående av Robertson tillsammans med Zak Olsen och Daff Gravolin vilka också spelade med honom i Frowning Clouds. Nu börjar det bli invecklat. Den enda i bandet som inte spelar i minst två andra grupper är Paris Richens. Hon har å andra sidan gjort omslaget till bandets första album som snart släpps av Aarght! och Goner. Bandet har utvecklats så mycket sedan den första singeln att man knappt kan höra att det är samma band.

På den magiska EP:n Bow Down to the Hierophants från 2012 var det tydligt att soundet var en variation av Frowning Clouds 12-strängade riff med ett tungt surfgung. Som om Link Wray hade mött Man Ray. Idag är det snarare Robertsons tid i Ausmuteants som fått färga soundet. Det är mera syntar, mera punk – men mest av allt är det kraut, vilket man medvetet åsyftar med låten ”Nothing Neu”. Debutalbumet Parallax Error låter både lite som brittiska Toy, men även som gamla new wave-grupper a la Devo. Det är korta låtar med kantiga gitarrer och mer rop eller tal än sång.

Bandet hade spelat in massor av låtar till skivan och det känns som om skivbolaget kunnat välja och vraka mellan vad de ville ha med. För det finns nästan ingen utfyllnad på skivan. Om man för ett ögonblick släpper tanken på att Hierophants borde låta som Frowning Clouds börjar man alltmer acceptera att de kan bli ett nytt Eddie Current Supression Ring. Mikey Young från det bandet har också hjälpt till genom att mastra deras inspelningar, som nu är långt ifrån lo-fi.

En del av låtarna som inte kom med har släppts på singlar – allra senast kom ”I Don’t Mind” också den på Goner. Det var deras poppigaste låt hittills, men även när de tar ut svängarna som på sista spåret på skivan ”Eight-Zer0” så håller konceptet. Det finns dock fortfarande mycket utrymme för utveckling, men Hierophants kan känna sig trygga i att de nu hittat ett sound som helt är deras eget.

[Goner/Aarght!, 9 oktober]

6