På fredag släpper Shopping sin andra skiva Why Choose. Precis som debuten Consumer Complaints är den fylld av smarta poplåtar, postpunk när den är som allra bäst. HYMNs Felix Lindén ringde upp trion i London.
– Här i London finns det en scen som är en sorts blandning, förklarar Andrew Milk, bandets trummis, med både folk från DIY-scenen och folk från queerpunk-scenen. Det är den scenen vi kommer ifrån. Även om jag inte skulle kalla oss för ett queerpunkband.
– Det här med att vi alla tre är queer är ju inget vi tänker på, säger Rachel Aggs, bandets gitarrist. Vi tänker inte på Shopping som ett queerband. Men det är klart, när vi sjunger om förhållanden så är det ju samkönade förhållanden vi sjunger om.
”Vi tänker inte på Shopping som ett queerband”
– Men det är ju inget genomtänkt, säger Billy Easter, bandets basist. Det är bara dem vi är, när vi sjunger om våra liv så är det det vi sjunger om.
I likhet med dom flesta andra band så gillar inte Shopping etiketter, att reduceras till ett queerband verkar kännas lite snävt. Men bandet är ändå noga med att poängtera att den brittiska undergroundscen som finns – DIY, queer, punk, feministisk – har varit extremt viktig för dem. Det är här rötterna finns.
– Det här är en väldigt levande scen, säger Andrew. Inte bara i London utan hela Storbritannien. Den hjälp som vi har fått från människor från scenen har betytt väldigt mycket.
– Absolut, säger Billy. Men det är inte som att vi sätter oss ner och tänker att nu ska vi skriva en låt med ett politiskt queerbudskap. Vi är inte ett band som fokuserar på någon sorts budskap…
– Jo, Shopping handlar enbart om vårt budskap, flikar Andrew in och skrattar.
– Nej, säger Billy. Det är ju inte så vi skriver låtar. Alla låtarna kommer till på ungefär samma sätt: vi träffas i replokalen, vi börjar spela, improviserar fram något. Efter ett tag börjar någon av oss sjunga. Och sen skapar vi en låt kring det.
– Precis, säger Andrew. Vi sätter oss aldrig ner och tänker att ”nu ska vi skriva en låt om det här”. Det är mer som en stream-of-consciousness-grej där vi sjunger om sådant som händer i vårt liv. Det är antagligen därför som så mycket av våra texter handlar om konsumtionskulturen, om att leva i ett kapitalistiskt samhälle.
– Ja, det är ju såhär det är att leva idag, säger Billy.
– Vi får många frågor om just det, säger Rachel, om den politiska sidan, konsumtionskritiken. Vi har aldrig satt oss ner och tänkt att nu ska vi formulera något politiskt. Det är bara den sortens människor vi är, det här är vad vi tänker på, så det här är vad vi vill skrika om.
Shoppings första skiva Consumer Complaints släppte bandet själva på Milk Records, det skivbolag som drivs av Andrew. Den första tryckningen sålde ut snabbt och väckte en hel del uppmärksamhet. I år gavs skivan ut igen, den här gången på FatCat Records som också ger ut den nya skivan.
”Den stora skillnaden nu när vi ligger på FatCat är att vi inte behöver göra allt själva”
– När vi spelade in den första skivan så tog vi hjälp av våra vänner, säger Billy. För inspelningen, presskontakter, allt. Det var spännande att få alla inblandade. I grund och botten har vi arbetat likadant med den nya skivan, det är ungefär samma människor inblandade. Den stora skillnaden nu när vi ligger på FatCat är att vi inte behöver göra allt själva.
– Och att FatCat har amerikanska kontakter, säger Rachel. Vi ska ut på en stor turné i USA snart, det hade vi aldrig kunnat fixa själva. När vi turnerade tidigare så var det vi som fixade allt. Det var mycket jobb.
I nästan allt som skrivits om Shopping så påpekas det att dom är ett fantastiskt liveband. Eftersom jag missade dom när dom var i Sverige förra året så vet jag inte om det stämmer.
– Sverigespelningen var kul, säger Andrew. Publiken var med, många som dansade.
– Det brukar alltid vara mycket dans på våra spelningar, säger Billy.
– Vi kräver att folk dansar, säger Andrew. Det är så tråkigt när folk bara står där, så svårt att veta om dom är med eller inte. Alla borde dansa!
