Editors – In Dream

Jag kan ibland sakna indiescenen så som den gestaltade sig i 2000-talets början när den nymornade postpunken tog sin form. Band som Interpol, Bloc Party och Editors var på allas läppar och fyllde indieklubbarnas scener. Editors beskylldes av musikrecencenter för att låta som Interpol, som var några år före med den monotona, melankoliska indierocken. För mig representerade däremot att Editors något eget. Möjligen kan debuten The Back Room beskyllas för att vara mer hjärta än hjärna, men de två efterföljande albumen håller än idag.

2013 släppte bandet albumet The weight of your love, producerat av Jacquire King som stod bakom Kings of Leons arenaballad “Use Somebody”. The weight of your love är kvintessensen av amerikansk storvulen arenarock. Välproducerat, intetsägande och helt i avsaknad av musikalisk nerv. Besvikelsen var total, och bandet försvann från min radar utan omsvep.

Som en blixt från klar himmel släpper de nu uppföljaren In dream. Det är med viss vånda jag tar mig an albumet, rädd att de fortsatt den musikaliska ökenvandringen, men farhågorna kommer på skam. Bandet har plockat upp tråden från den syntiga In this night and on this evening från 2009. In dream är till stora delar elektronisk och skulle passa på flertalet dansgolv. Den pulserande basen i “Life is a fear” planterar sig i kroppen, och får mig tänka på Kents Röd. Tom Smith’s typiska barytonstämma är påtaglig, men han svävar också ut i falsett vilket skänker låtarna en ny dynamik.

Bäst är bandet i de melankoliska och dansanta låtarna, som “The Law” där Rachel Goswell från Slowdive utgör duettpartner. Men den medryckande paketeringen till trots är låtmaterialet är ganska ojämnt. Mixen av pumpande syntar och försök till poppigare hits är inte helt genomtänkt. Kanske gick det lite väl snabbt i låtskrivarprocessen mellan det föregående albumet och In dream.

[PIAS Recordings, 2 oktober]

5