Tiden mellan soundcheck och spelning kan slås ihjäl med festande eller genom att stirra rakt in i en vägg. HYMN tog tunnelbanan till Hornstull och fick uppleva ett tredje alternativ.
Timmar innan en Debaser-anställd spänt ögonen i Crocodiles och fräst att ”det är strikta regler som gäller, ni kommer se en stor klocka från scenen – I’ll cut you off om ni fortsätter spela efter midnatt!”, timmar innan Charles Rowell tänkt svara ”Not if I cut you off first” men känt att det inte riktigt är läge för skämt, timmar innan scenen fyllts av fans som dansar till ”Jet Boy Jet Girl” handlar den här kvällen mest om två bästa vänner och ett tidskrävande men målmedvetet grävande i små lådor märkta ”punk”.
Amerikanska Crocodiles bildades 2008 av Charles Rowell och Brandon Welchez. Ett år senare släppte de debutskivan Summer of Hate och fick en hit (ja, allt är relativt) med mäktiga ”I Wanna Kill”. Låten bygger på den betydligt mildare ”Then He Kissed Me”, insjungen av The Crystals någon gång på 60-talet.
Året därpå spände Crocodiles ut vingarna i Sleep Forever, ett album producerat av Arctic Monkeys-mannen James Ford. Duon fick upptäcka världen och blev bland annat förband till White Lies i Stockholm. Ett gig Charles Rowell för övrigt minns som extremt misslyckat.
”Som turnerande musiker kan det vara lätt att falla in i ett ständigt drickande”
Femte, tillika senaste, albumet Boys spelade de in tillsammans med svensk-mexikanen Martin Thulin (”Martin är bara väldigt smart”) och allt tyder på att han även får ansvaret för det sjätte. Boys är anledningen till att Crocodiles befinner sig i Stockholm. Andra stoppet på turnén.
– Vi försöker vara ute och gå mycket, dricka mer vatten än alkohol, berättar sångaren Brandon Welchez och låter den avlånga Imsdal-flaskan gunga mellan fingrarna samtidigt som han styr sina rödbruna kängor i riktning mot Långholmsgatan.
– Som turnerande musiker kan det vara lätt att falla in i ett ständigt drickande, även om man inte alls fungerar så hemma.
Vad vill ni titta på när ni är ute och går?
– I huvudsak skivor och böcker, svarar Charles Rowell.
Jag tror det ligger någon skivbutik längre bort på gatan där.
– Aj då…
Inne på Mickes trängs vinylskivor med entusiaster. Brandon och Charles blir genast mycket upptagna. På var sitt håll bläddrar de metodiskt igenom så gott som varenda låda med 7”-singlar. Brandon upptäcker ett exemplar av ”Jungle Fever” med Spizzenergi 2 och bestämmer sig för att provlyssna. Han lokaliserar skivspelaren så snabbt att han lätt skulle kunna misstas för en stamkund. Ögonen blir smala streck när han koncentrerat tittar på plastskivan som rör sig framför honom. Brandon sätter sig på huk och pillar på någon ljudinställningsknapp. Han reser sig igen, låter blicken svepa längs med Mickes hyllor.
Så bestämmer han sig. Det blir affär.
– Vet du om att vi har en till butik på andra sidan gatan? frågar mannen bakom kassan.
– Mm, svarar Brandon svävande, till synes ointresserad.
Ute på gatan börjar hans huvud snurra som toppen på R2-D2. Det visar sig att Brandon Welchez inte alls är ointresserad av den andra skivbutiken. Bara våldsamt angelägen om att komma dit.
Skivor utgör en stor del av Brandons liv. Egna bolaget Zoo Music har, utöver Crocodiles senaste album, bland annat gett ut Dirty Beaches hyllade Badlands.
Ifjol släppte Zoo Music dessutom en av det årets mest spännande singlar. Danska punkynglingarna Gäys ”Blue Blue Heart” med märkliga b-sidan ”Paradox Personified”.
– Vi spelade med Gäy i Århus. Det var ingen där och vi pratade knappt med dem heller. Men jag frågade om de hade Soundcloud, vilket de hade. Jag gillade deras musik så vi gav ut en singel med dem, berättar Brandon.
Han ville gå vidare med danskarna och kontaktade därför Posh Isolation. Det Köpenhamnsbaserade skivbolaget drivs av bland andra Loke Rahbek (Lust For Youth, Vår) och förknippas med band som Lower, Iceage-sångaren Elias Bender Rønnenfelts sidoprojekt Marching Church och tidiga Communions.
Brandon författade ett långt mail där han beskrev hur de båda bolagen skulle kunna samarbeta. Han föreslog hur kostnaderna kunde delas och hur Gäy skulle ta plats som ett av två band på en delad singel.
– Vi fick en enda mening till svar: ”Vi gillar inte Gäy”.
– De blir typ avvisade från Köpenhamnsscenen. De är ju mycket bättre än merparten av alla band som får så mycket uppmärksamhet där.
Varför blir de avvisade?
– Vet inte riktigt, men det är liksom ett gäng alldeles vanliga ungdomar från den danska landsbygden. De är ganska konstiga och så ser de inte ut som modeller, vilket vissa av medlemmarna i de andra danska banden gör.
Brandon Welchez tror att folk kommer fatta Gäy, förr eller senare. Förmodligen senare.
I Mickes något större tvillingbutik hittar Brandon en kartong där någon skrivit ”punk” med tjock svart tuschpenna. Han undersöker utbudet noggrant medan Charles Rowell kommer med spontana reaktioner och tankar om skivorna som dyker upp. Rowell har uppenbarligen bra koll på vad som passar in i bandkamratens musiksamling (Charles Rowell ska senare under kvällen beskriva Brandon Welchez som en bror, någon han står mycket nära även i livet utanför turnéerna).
Är ni alltid så här ambitiösa när ni ska handla något? I mataffären till exempel?
– Nej, där vet jag från början vad jag ska ha. Sedan finns det inte precis lika många rariteter i en mataffär, säger Charles.
Det handlar om att hitta guldkornen?
– Vi letar efter nya sound och så.
”Kanske skulle man kunna se skivköpen som en investering för bandet”
Aha, så man kan rentav säga att det här är en del av ditt jobb?
– Så har jag faktiskt aldrig tänkt på det tidigare. Kanske skulle man kunna se skivköpen som en investering för bandet.
Brandon flinar när han får samma fråga.
– Jo men visst, det här gör vi enbart i research-syfte, säger han med ett ansiktsuttryck som tydligt hävdar motsatsen.
Samtidigt som Charles lyssnar sig igenom en omsorgsfullt utvald hög bestående av minst 15 skivor, och medan Brandon inte kan sluta prata om hur lycklig han är över att precis ha hittat ett exemplar av The Rude Kids ”Stranglers (If It’s Quiet Why Don’t You Play?)”, vibrerar det i min högra byxficka. Crocodiles turnéledare Luke har skickat ett SMS:
”Hej Victor, kan du säga till killarna att middagen är serverad?”.
Det visar sig att över en och en halv timme förflutit sedan vi påbörjade den korta promenaden från Debaser till Hornstulls mer centrala delar.
När känner ni att det är dags att lämna en skivbutik?
Charles funderar några sekunder och svarar sedan:
– Efter att man tagit emot sitt kvitto.
