Titelspåret på Saturday’s Heroes Hometown Serenade släpptes i slutet av augusti. Den råa punken med skarpa melodier och med hjärtat på rätt plats satte direkt känslan för hur den nya plattan skulle låta. Bandet, som har debutplattan Set to Sail från 2010 och hela tre EP:s i ryggen, bottnar i den amerikanska låtskrivartraditionen, vilket också har varit fokus på uppföljaren.
Redan i öppningen ”Damned Generation” förstår man att de menar business. Riff från gitarr och en bestämd baskagge möter en klar sång från Alex Lachan. På samma sätt fortsätter det, med melodiös rock. Tempot dras inte ner, snarare skruvas det upp. Balans mellan ös och lugnare partier existerar inte, men det gör mig inget på den här plattan. Saturday’s Heroes tar med mig till en klubb någonstans ute i Europa, där jag befinner mig i en svettig publik. Där det bästa är just att vrida på tills allt exploderar i en galen punkmani.
Den röda tråden är texter som handlar om att växa upp. Det levereras starkast i ”I Will Find My Own Way” där de marscherande trummorna påminner om att fortsätta framåt. Även i ”Stay Alive” finns en pulserande vilja om att leva, att du kommer ta dig igenom det. Inte på ett banalt och bräckligt sätt, mer som en skön käftsmäll som får en att vakna upp.
Ljudbilden är mer utvecklad på Hometown Serenade än på debuten. Bandet känns mer sammansvetsat och de klaffar musikaliskt på ett bra sätt. Allt envist turnerande runt om i Europa har uppenbarligen gett resultat. I oktober ger de sig ut på ännu en. Med bland annat datum i Berlin och London på agendan.
Gillar du punk som starkt påminner om New Jerseys The Bouncing Souls ska du lyssna på Saturday’s Heroes. Och det är också antagligen därför du ska haffa dem på en konsert någonstans ute i Europa.
[Lövely Records, 18 september]
