En bra låt angriper hjärnans signalsystem, stoppar all annan information, får omgivningen att bli suddig, samtidigt som musiken etsar sig fast. Känslan brukar avta efter låtens slut, men det finns undantag. Ofta är det nödvändigt att lyssna på låten om och om igen, vilket kan leda till bristande sömn eller koncentrationssvårigheter. Det är dock inget att oroa sig för, utan helt normalt. Könsförrädares senaste singel ”Blood Rush” ger nämnda effekt.
Luleåbandet drabbar, höjer pulsen och skapar postpunk som känns samtida och inte som ett minnesmärke över 1979. I sina bästa stunder saknar kvartetten konkurrens och de har mycket att säga om samhällets orättvisor och missförhållanden. Texterna är starkt politiska och i likhet med debutalbumet Curse All Law från 2013 ifrågasätts olika normer – de påpekar bl.a. vikten av att uppmana sig själv och andra till att bryta med en massa onödiga regler som en tar för givet.
Den enda invändningen är att bandets ljudbild kunde ha tagit ut svängarna lite mer, emellanåt fastnar de i gamla hjulspår. Det är ändå många som har färdats i samma riktning som Könsförrädare.
Könsförrädare har blivit punkigare sedan debuten. Gitarrerna är vassare, sången mer ångestfull. Denna utveckling passar kvartetten bra och omvärlden behöver all den energi som bandet alstrar. Deras Gang Of Four-influenser mörkas på ett bra sätt och i samma ögonblick som ”Blood Rush” eller ”Birth Right” fångar mitt intresse, blockeras all annan information och jag dansar ut i vårt avlånga och brunfärgade land med huvudet högt. Det finns människor med hjärtat på rätt ställe och medlemmarna i Könsförrädare agerar istället för att iaktta.
[Teg Publishing, 25 september]
