Xenia Kriisins debutalbum Hymn gjorde upp med de abrahamitiska religionerna och fångade på samma gång en lekfull och fängslande ljudbild, som fick människor att lyssna, dansa och hänföras. Det ligger nära till hands att kalla upplevelsen för extatisk. I dagarna släppte urgöteborgaren – egen beskrivning – sin andra skiva Bleed och denna gång har Xenia valt att utgå från ordet synd.
Religion är ett fenomen som är starkt mångbottnat, men majoriteten tilltalas eller avskyr kristendomen, judendomen eller islam utifrån enkla föreställningar. Xenia är mer insiktsfull. Jag får uppfattningen att religionen blir ett verktyg, inspirationskälla och ett sätt att förstå olika beteenden och samhällsfenomen. I textform har hon valt att motsätta sig flera av den kristna trons föreställningar och levnadsregler, men å andra sidan har hon ett djupt intresse för kristen konst och litteratur. Och skivornas inriktning har allt att tacka religionen. Utan denna polemik hade uttrycket varit helt annorlunda.
Min analys baseras på ett givande samtal som jag hade med Xenia för ett antal dagar sedan, där vi pratade om allt mellan himmel och jord, inklusive trångsynta ljudtekniker. 2015 kan det fortfarande vara svårt för vissa att vända sig till en kvinna för att prata om ljud. Det är bättre att närma sig mannen bredvid. Vi diskuterade även att journalister tenderar att återkommande likna henne vid samma artister, vilket säger en hel del om tyckarna. Likriktningen är total. Och musik ska sättas i fack.
Jag och Beatrice Törnros – fotograf bakom de inspirerande bilderna – kommer hem till Xenia vid tvåtiden, i trapphuset möter vi hennes äkta man och tillika samarbetspartner Johan Hjalmarsson, som varit en viktig del i musikens framväxt. Han hänvisar oss till tredje våningen.
Parets lägenhet känns välsignad av en inredare med smak för detaljer. Det handlar inte om att minimera antalet möbler eller att skylta med dyra detaljer, utan att skapa en varm känsla baserad på personlighet och intresse för böcker och annan kultur. På golvet står en ikon föreställande Kristus.
– Jag är väldigt fascinerad av religion och det är framför allt kristendomen som påverkat mig, både medvetet och omedvetet. Jag har växt upp i ett kristet samhälle och försökte på något sätt att vara troende när jag var liten, men det passade inte mig. Min förståelse av synd är således inte kristen i en traditionell mening. Bibelns Du skall icke sitter dock i ryggraden, är inpräntat hos alla med en kristen bakgrund.
”Vi möts i musiken och det kan skapa oväntade känslor och uttryck, det för även folk samman på ett nästan magiskt sätt”
Om jag säger att din musik utgör ett substitut för religionen som du ”förlorat”. Kan du hålla med mig? Skivorna är dina evangelium och lyssnarna dina följare.
– Oj, jag vet inte. Har aldrig tänkt på det på det sättet. Musiken är ju en trygghet för mig, framför allt min röst, men jag vet inte om det är samma trygghet som man har när man är troende. Musik är ju på ett sätt min religion, min hängivelse. Och jag ser nog snarare lyssnarna som mina käresta och vänner än följare, skrattar Xenia.
Men kan det vara så att vår tids populärkultur delvis ersatt religionens roll? Båda skapar mening för många.
– Musik har ju en otrolig kraft och samlar folk på ett otroligt sätt. Det finns kanske vissa likheter? Vi möts i musiken och det kan skapa oväntade känslor och uttryck, det för även folk samman på ett nästan magiskt sätt. Musik kan ju verkligen bli en livsstil. Jo, kanske. Eller kanske inte ersatt men tillkommit.
Xenia hämtar en kopp te. Kaffe är uteslutet sedan hon blev gravid.
– I stort präglas mycket av vårt samhälle fortfarande av kristna traditioner och värderingar. Det går inte att undvika att påverkas.
Det ligger mycket i Xenias funderingar. En tanke som slagit mig är att många använder religiösa termer när de beskriver hennes musik. Det absolut vanligaste ordet är sakral. Jag använde ordet extatisk i min ingress, ett ord som är synonymt med att vara i sjunde himlen. Listan kan göras oändlig.
Ett ord som ofta förknippas med religion är synd. Den stora inspirationskällan på ditt nya album.
”Begreppet är oerhört laddat, speciellt för kristna, och genom mitt religionsintresse har ordet funnits med länge”
– Begreppet är oerhört laddat, speciellt för kristna, och genom mitt religionsintresse har ordet funnits med länge. Men det finns väldigt många olika sätt att närma sig begreppet, religionsperspektivet är bara ett sätt att se på ordet.
Det är således inte bara synd som religiös företeelse som Xenia har i åtanke. Arbetet med skivan har gett ordet en bredare innebörd. Synd blev även tankar om livet, samhället och allt däremellan. Och att det kan vara synd att vissa saker inträffar. I en intervju för Nöjesguiden berättar hon att albumtiteln Bleed gett upphov till liknande tankar. Titeln relaterar inte bara till att Jesus blödde på korset, perspektivet är även feministiskt. Hon förklarar att skivan fått henne att tänka ännu mer på kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor. Det är inspirerande att Xenia ger sina tankar fritt spelrum och skivans innehåll har vidgats genom att människor bidraget med sina reflektioner.
Och du har valt att låta människor bikta sig för att få inspiration av andras tankar, medan Hymn utgick från dig själv.
– Jag ville få in andra perspektiv än mitt eget och varför inte vända sig till omvärlden, förklarar Xenia. Och på så sätt är texterna en blandning av mina och andras tankar. Ett väldigt spännande arbetssätt, som ligger långt ifrån debutskivan som var mer dagboksliknande. Och tillskillnad från debuten, som bygger på hela mitt liv, är Bleed baserat på de senaste åren. Jag känner redan nu att jag vill spela in nästa album.
Det slår mig vid flera tillfällen hur öppenhjärtlig Xenia är att samtala med. Det finns en trygghet i hennes person, som gör att hon vågar vara uppriktig och känslosam. Och orättvisor gör hennes kreativ, får henne att skriva låtar och en av dessa är singeln ”Golden”.
– Jag kan bli så frustrerad och har lätt för att bli irriterad. Jag blir politisk. För tillfället är det så jävla mycket skit, pengar styr och folk behandlar varandra illa, exploaterar varandra. Kapitalismen styr på alla plan och vi håller på att förgöra oss själva, och ”Golden” tillkom i ett tillstånd som sammanfattar allt detta.
Singeln har fått en fin video. Till skillnad från dina tidigare videos är denna mindre visuellt färgsprakande, men minst lika kraftfull.
– Jag tänker visuellt när jag skriver, gillar att jobba konceptuellt, vilket gör att musik och film speglar varandra. Och det är naturligt att flera än jag är med i videon, eftersom skivan baseras på tankar från olika människor. Albumet kommer även att ställas ut nästa år.
I videon hittas flera av Xenias vänner, men det går även att skymta hennes mamma. Och som bekant utgör Johan Hjalmarsson ett kreativt bollplank.
Hur är det att jobba nära sin familj? Vissa skulle aldrig komma på tanken.
Svaret kommer snabbt. Ingen reflektion.
– Det fungerar alldeles utmärkt! Vi har känt varandra i 10 år, så det är lätt att förstå vad den andre tänker, skrattar Xenia. Vi har mer eller mindre vuxit ihop. Vi är dessutom båda väldigt pedantiska och kan inte lita på någon annan, men tråkiga saker som att boka lokaler får någon annan gärna göra. Det tar för mycket tid. Det är en annan sak med plåtningar och skivomslag.
Att låta någon annan vara delaktig i den kreativa processen avfärdas utan eftertanke. Xenia vill ha full kontroll och ser inget värde i att tänka strategiskt vid marknadsföring. Kreativiteten går alltid före vinst, även om hon erkänner att det är slitsamt att vara fattig som en kyrkråtta, men att det är värt att kunna bestämma över minsta infall på sina inspelningar.
I nämnda singel finns ett intressant instrument som heter hackspel. Du fängslas av udda instrument.
– På debuten hade jag snöat in på cittran och hackspel är ett liknande stränginstrument, men lite större. Det blir ett metalliskt ljud, lite ruffigare än cittra. Kändes passande. Johan är förresten född till att spela hackbräde. Första gången han testade lät det så bra.
”Johan är förresten född till att spela hackbräde. Första gången han testade lät det så bra”
Xenia kommer in på organisten Erik ”Erka” Pettersson som fått henne att vilja ha med hammondorgel på alla tänkbara ställen på nya skivan. Personligen vill jag definiera avslutande albumspåret ”Håller” som orgelprogg. Får visst medhåll av Xenia.
– Han har köpt en skåpbil för att köra omkring på sina hammondorglar, det är så jävla grymt. Det inspirerar. Han och sin hammond, de är ett. När jag skrev låttexterna så tänkte till och med utifrån ett hammond-perspektiv.
Hur kommer skivan att presenteras live? Storan utgör startskott för turnén.
– De kommer att bli skitkul att spela för första gången. Vi har repat som galningar för detta och det börjar kännas i kroppen. Det blir för övrigt 12 personer på scen inklusive hammondorgel, vilket kommer att skapa en mäktig inramning. Det är dock bara några veckor sedan vi gjorde sista Hymn-giget. Men jag älskar att spela live, där är jag boss, det är min plats. Och det måste finnas utrymme för improvisation, jag måste få ta ut svängarna. Var kväll får bli som den blir.
Med största säkerhet kommer publiken att vallfärda för att se Xenia på hemmaplan, men hon förklarar att hennes energi är densamma oavsett publikmängd – all energi riktas mot den eller de som är på plats. Jag förstår precis vad hon menar efter att ha sett hennes energisprakande spelning på Knarrholmen 2013. En liten publik, stora ovationer.
– Jag har en trogen skara följare som mer eller mindre alltid är på plats, skrattar Xenia. Det är tryggt.
Efter mitt samtal med Xenia finns det ingen som jag önskar större framgång. Den trogna skaran borde vara det tiodubbla. Och det är intressant med artister, där viljan att förstå sig själv och andra, resulterar i fängslande tolkningar av omvärlden. Och när slutresultatet blir lika fascinerande som Xenias popuniversum är det bara att kapitulera.
