Victor Furbacken söker lugnet i musiken

Varje hem äger en speciell känsla och att sätta sig vid Victor Furbackens köksbord är som att kliva in i ett meditativt tillstånd. Från ett av rummen hörs gregoriansk sång och på bordet ligger Haruki Murakamis moderna klassiker Fågeln som vrider upp världen. Fönsterbläcket myllrar av växtlighet och vittnar om gröna fingrar. Inramningen inspirerar och detsamma gäller kommande och utmärkta debut-EP:n In The Rain.

Att beskriva Victor som en nybörjare – även om nämnda skiva är hans solodebut – vore dock att förminska ett liv ägnat åt musik och skapande. Med ett förflutet inom jazzen och flera samarbeten inom pop och rock, har ett stort antal musiker korsat Victors väg sedan musikgymnasiet i slutet av 90-talet. Och det var under dessa ungdomsår som jazzmusiken fick fäste.

Musiken fanns emellertid latent i bakhuvudet sedan barndomen; i hemmet spelades mycket skivor och mamman jobbade som sångpedagog. Victor kom även i kontakt med kyrklig körsång och gospel, vilket skapade en känsla för det mystiska med musik. Att skapande och inspiration kommer inifrån.

Gymnasieåren ägde rum i Skåne, medan uppväxten tillbringades i Frankrike. Idag är stadsdelen Majorna i Göteborg hemort, men jag får en känsla av att Victor värnar om det som varit. Vissa flyr från det som varit, medan andra bejakar sin livshistoria. Victor är fullt medveten om de formativa åren och pratar med inlevelse om jazzens inneboende och fängslande kraft som fick honom att släppa allt. Och som påverkar honom än idag.

Victor2

– Att det blev jazz är en slump, allt är en slump, skrattar Victor.

Victor berättar att gitarren var förstavalet, men att han träffade en baslärare som fick honom på andra tankar.

– Min baslärare, Kalle Magnusson, var otroligt inspirerande och jag blev helt enkelt sugen på att göra något annat. Jazzen växte sig starkare. Man hade lärare som kunde, Ola Åkerman. Och man fick ingå i ensembler. Det var väldigt lärorikt. En av de personer vars historia har fascinerat mig och vars musik jag ofta återkommer till är för övrigt Miles Davis, och under den här perioden hittade jag Kind Of Blue i mina föräldrars skivsamling. Davis har ett lugn som med största säkerhet har präglat mig. Jag låg faktiskt och sov till denna skiva på nätterna, lyssnade och så hörde jag trumpeten, fick känslan att han var ensammast i världen. Men han brydde sig inte ett skit. Det gick rakt in, precis som det mystiska när jag var liten. Jag tror att man bär med sig sånt sedan.

Men han speglade något annat som privatperson. 

– När du lyssnar på hans musik, det finns inget aggressivt i hans uttryck. Men på riktigt var han stenhård, hans ansikte, utstrålningen. Han hade mycket att leva upp till! Att som en av få svarta rock ’n’ roll-stjärnor behöva kämpa mot fördomar och hat, det kan inte ha varit helt enkelt. Miles har berättat om hur han till exempel blev stoppad i sin Ferrari av polisen som inte fick ihop det när det var en färgad som körde. Framgången räddade honom inte från fördomarna.

”Att som en av få svarta rock ’n’ roll-stjärnor behöva kämpa mot fördomar och hat, det kan inte ha varit helt enkelt”

Victor stannar upp en sekund. Tittar på sin kaffekopp.

– För att återgå till gymnasiet, så var inte jazzen det häftigaste man kunde lyssna på i slutet av 90-talet. Det fanns genrer som stod högre i kurs. De flesta lyssnade på något helt annat, men det var ändå lätt att bli rebell genom att gilla något softare. Och sen hade vissa kompisar redan hittat fantastiska jazzskivor som man kunde få höra när man hälsade på. Jag dröjde mig kvar mer och mer efter skoltiden för att lyssna och faktiskt öva. Lyssnar för övrigt väldigt sällan på radio nuförtiden, med undantag för nyheter och kulturprogram på fransk radio. De håller en hög kvalitet.

Victor3

På vilket sätt kan du dra nytta av din jazzbakgrund i ditt mer poporienterade soloprojekt?

– En av de viktigaste egenskaperna inom jazzen är det fria uttrycket, improvisationen. På scen är det fritt att sväva iväg och misstag utnyttjas. I musikskapandet väljer jag att utveckla fel, istället för att rätta till. Det blir mycket bättre.

”I musikskapandet väljer jag att utveckla fel, istället för att rätta till”

Det är vanligt att artister tackar vänner och inspirationskällor på skivors baksidor. Det kommer således inte som en överraskning att In The Rain nämner Miles Davis, men jag hittar även Elis Regina. En brasiliansk sångerska som hade sin storhetstid på 60-talet.

– Jag älskar brasiliansk musik! Elis Regina är fantastisk och hennes musik finns med mig hela tiden, här inne, förklarar Victor och gör en symbolisk rörelse. Inflytande behöver inte bara vara låtstrukturer, det kan vara en känsla. Hennes soul finns med när jag tänker musik eller när jag spelar bas. Brasilien är ju också ett land som i sin musik inte alltid ligger i fas med europeiska eller amerikanska soundideal, och detta är någonting som ofta ger upphov till intressanta blandningar av gammalt och nytt inom ramen för samma musik.

Regina dog tragiskt vid en ålder av 36 år 1982 och detta i en överdos av alkohol och kokain. Det går dock inte att spåra ett uns av denna destruktivitet hos Victor. I likhet med de flesta i Majorna används Otley till kaffet och det bjuds på cashewnötter, men musiken speglar det motsatta. Upphovsmannen vill dock inte beskriva sin musik, utan det är upp till var och en att lyssna.

Enligt mitt tycke är förstasingeln ”Jane II” starkt melankolisk och det vilar något vemodigt över hela produktionen. Titelspåret har en liknande känsla, där stråkar ger en filmisk karaktär. Det är uppenbart att musiken uttrycker något annat än vad personen framför mig gestaltar. Blir nyfiken på musikens roll i vardagen.

Vad spelar musiken för roll i din vardag? För mig är din musik melankolisk, medan din personlighet uttrycker harmoni. Ett behagligt lugn.

Victor reser sig upp, småspringer till närliggande rum, för att höja stereon. Den gregorianska sången hörs ännu tydligare.

– För mig är musik meditativt. Lyssna på den här inspelningen. Detta är musik att koppla av till. Ger ingen stress, skapar harmoni.

Victor19

Jag gick på gymnasiet i Skara och även om jag inte är troende, finns det få saker som imponerar mer än att kliva in i Skara Domkyrka. Det ger en omtumlande känsla, vilket är en uttänkt strategi. Vad vill du uppnå med din musik?

– Man kan ju förstå frågan på olika sätt. Jag vill till exempel inte använda min musik till att uppnå något ytterligare ändamål. Den ska bara kunna stå för sig själv. Men det jag själv eftersträvar i det här projektet är ett så ärligt uttryck som möjligt. Det är därför jag har skalat av ljudbilden och använder mig av sång, som är en väldigt rak och direkt uttrycksform. Och även om jag får utlopp för mycket kreativt genom att spela bas i olika sammanhang har jag märkt att jag på vissa sätt kan komma ännu närmare ett slags personligt uttryck genom att skriva och sjunga låtar. Det är det jag vill göra. Det är det jag tycker är roligt och utvecklande i sammanhanget.

Om jag ska passa på att beskriva min upplevelse av din musik, så är igenkännighetsfaktorn stor, men det går ändå inte att ringa in influenserna. Ungefär som ovanstående svar.

– En komplimang! Om min musik närmar sig något som man kan kalla tidlöst så är jag väldigt glad, skrattar Victor.

Victor säger att han inte lyssnade på musik vid inspelningstillfället och att han valde att isolera sig i en vecka i en småländsk stuga för att få ut det mesta av skivan. Han beskriver det som ett experiment, som han gärna vidareutvecklar nästa gång.

– Vi lever i ett samhälle med ständiga intryck. Det går inte att komma undan. Vi bombarderas av olika former av intryck från alla håll.

Furbacken2

Victor berättar vidare att han gärna stänger av telefonen för att vara själv, något som ibland kan få vissa vänner att reagera. Vi är helt enkelt inte vana vid idén av att vara avskärmade. Han fortsätter:

– Det roliga med stugan var att jag aldrig varit där tidigare, kände inte till omgivningarna, visste inte hur det skulle vara på natten. Jag kom sent på kvällen, gjorde en snabbkoll, det fanns en läskig källare, check. Det fanns massor av tavlor, folk som tittade på en, människor som var helt främmande. Kände mig som en inkräktare.

Men om du hade spelat in här i köket, så hade det inte funnits något som distraherat. Du är bekant med varje föremål.

– Det är sant! Men jag hade inte blivit avskärmad från övriga världen. Jag ville vara helt avskärmad för att sålla bort onödiga intryck. Det som skogen hjälper en med, är att du inte träffar någon som du känner. Vad händer då? Vad kommer till en? 

”Jag ville vara helt avskärmad för att sålla bort onödiga intryck”

På tal om att saker och ting känns bekanta. Jennifer Last, en musikjournalistkollega, gjorde mig uppmärksammad på att senaste singeln ”Call” avslutar Franska Trions album Rim & Ramsor från 2013. Ett band som Victor varit starkt involverad i. Detta är enda spåret som han sjunger på och ger ett första smakprov på den stundande solokarriären. Låten är en svårmodig pianoballad på franska, medan soloskivans engelskspråkiga originalversion fångar ett tonläge som andas vilda västern. Ljudbilden präglas av ett plågat driv som får lyssnaren att följa med av bara farten. Slutdestinationen är oklar.

Victor är inte särskilt intresserad av att prata om bandkonstellationer som han medverkat i och vi börjar diskutera hur journalister tenderar att sätta in musiker i olika sammanhang, men att detta kan ta fokus från själva musiken. Vi lämnar ämnet för att prata om låtskrivande.

– Jag försöker få texterna som man upplever världen, många gånger är texter som manus, men vi upplever ju inte världen så strukturerad som vi vill tro, vilket gör att mina texter inte är så förklarande. Ena stunden är allt solklart, men i nästa stund finns ingen logik. Jag skulle inte kunna förklara vad de betyder. Det finns ingen ursprungstanke och detta innebär att var och en kan hitta sin egen mening.

Furbacken10

Det är uppenbart att Victor inte vill stå i centrum genom sina texter, men själva solorollen skapar detta av sig självt.

Hur är det att plötsligt hamna i centrum?

– Det är klart att det är annorlunda att ha sitt eget namn på en skiva eller gå själv på en intervju, men det känns ändå inte som att det sker så plötsligt. Jag håller trots allt på med samma process som alltid, att utvecklas i och genom musiken. Ibland kanske det ser annorlunda ut på ytan, det kan likna en förändring, man sysslar med något som verkar nytt, fast det egentligen är samma jämna takt, steg för steg i en ständig rörelse framåt. Det är det som är kul med musik, man är i ständig rörelse. Att jag nu ger ut material i eget namn behöver inte innebära att det är jag som hamnar i centrum, jag ser det snarare som att det är musiken som hamnar i centrum. Visst är det min musik, men det är orden och melodin som talar, inte jag.

”Att jag nu ger ut material i eget namn behöver inte innebära att det är jag som hamnar i centrum, jag ser det snarare som att det är musiken som hamnar i centrum”

Är det nervöst när releasedatumet närmar sig? EP:n släpps på fredag.

– Inte huvudsakligen, men det innebär att jag behöver syssla med lite andra saker än att bara skriva och spela musik. Praktiska ting, och det är nog nyttigt. Nej, det känns roligt och jag ser fram emot det.

Du har bl.a. spelat hos Frippe & Frida och på Pustervik. Och nu är det dags för releasefest på Publik.

– Det känns jättekul. Jag kommer att spela några låtar, inte helt klart hur, men vi får ske vad som passar på fredag. Sedan finns vi självklart där för att alla som vill ska kunna få med sig en vinyl. Det roligaste av allt blir nog att lämna ifrån sig ett material som man arbetat med en tid, så att det kan hamna där det hör hemma, hos var och en som vill höra på det och göra det till sitt eget. Det är dessutom extra kul att releasefesten blir på Café Publik, ett ställe som jag faktiskt spelade på några gånger på förr i tiden när livemusik var ett stående inslag, alltså lite smånostalgi.

Sista meningen får avrunda intervjun.

Vi lämnar lägenheten för att möta upp Rockfotos fotograf Samuel Isaksson i Botaniska Trädgården. En plats som ger Victor möjligheten att samla tankarna eller bara njuta av en kopp mörkrost på kaféet. Och här kan han se årstiderna passera.

(EP:n In The Rain släpps på Kning Disk).

Furbacken24