The Rejected – Behind The Smile

Det kan vara rätt charmigt när sångaren i ett band bryter på något språk eller sjunger med en specifik dialekt. Men när det kommer till det italienska bandet The Rejected har vi några som absolut inte ska sjunga på engelska. Att lyssna på detta hardcorebands försök till att uttala textrader som “now I remember” och det enda som kommer ut är “näu åi rimäämböur”, det skär i rakt in i själen på mig.

Jag förstår vad de försöker åstadkomma. Det var säkert något ljushuvud som sa: “att sjunga på engelska öppnar upp dörrar till nya fans i andra länder” och det kanske det gör, men för The Rejected fungerar inte. Engelskan är rent ut sagt fruktansvärd. När man sen plussar ihop det med hur dålig sångaren är på clean vocals så blir det ett skrattretande resultat. Jag vet fortfarande inte om det här är ett skämt. Det är i allafall skämskudde från början till slut. Det går inte att förklara hur hemskt det här är. Man måste höra det med egna öron.

Bandet är uppenbarligen väldigt influerade av A.F.I., då de flesta låtar känns som en taskig rip off på Sing The Sorrow-albumet.

Men all skuld ska inte läggas på bandet, skivbolaget This Is Core som uppenbarligen har signat dem, kan inte ha lyssnat igenom den här skivan innan de gav ut den. Eller så är de bara ett gäng onda skivbolagsnissar som, likt storyn i en dålig 80-talsrulle, gillar att signa dåliga band så att de sedan kan sitta och skratta åt dem när recensionerna kommer.

Inte nog med att sången är hemsk och engelskan är värre, texterna är så banala att Paris Hiltons låt “Stars Are Blind” framställs som en bok av Bukowski. Om det är dåligt författarskap eller en “lost in translation”-sak som händer vet jag inte, och om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte heller vid det här laget. Har du hört låten  “Sometimes People Make A War” av den ungerska rapparen Speak så kan du på ett ungefär föreställa sig vilken kvalitet jag pratar om.

Om sångaren skippar att sjunga clean vocals eftersom han uppenbarligen är tondöv, och detta band mot all förmodan fortsätter, så vill jag uppmana dem att genast byta språk! Linea 77 sjunger på italienska, jag har ingen aning om vad de säger, men jag kan ändå lyssna på det. Rammstein har visat flera gånger att deras musik är bäst på tyska. Följ deras exempel.

Men först bör The Rejected (man behöver inte gissa allt för många gånger om varför de valde just det namnet) ta sig en funderare på om de inte har någon annan hobby som kan leda till en bättre karriär. Kanske golf?

[This Is Core, 22/9]

1