Mattias Alkberg räds inte utmaningar, men kan bli trött på sig själv

Mattias Alkberg gör inte musik för att skaffa vänner. Luleå-sonen har inget emot att vara häcklad, ifrågasatt eller hatad. Det är bara att acceptera som surgubbe i ett ytligt och piggt mediaklimat. Att synas är viktigare än att prestera.

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson

 

Vi lever i en tid som ger dubbla signaler. På ena kanten hittas livsstilsmagasinen, som genom vita leenden fångar den positiva och pigga anda som präglar stora delar av vårt klimat; det handlar om bekymmerslösa föräldrar utan smuts under naglarna, yogameditation och att få ut så mycket som möjligt av sin ekonomi. Att lyckas är detsamma som att äga en lägenhet i Stockholms innerstad. Innanför tullarna.

Alkberg förmedlar något helt annat. The Bear Quartet-sångaren är stressad för att hinna till mataffären innan stängning, de senaste timmarna har han suttit på en buss, vilket bevisar att han rör sig långt utanför tullarna. Han låter sig inte luras av vår tids pigga mentalitet. Han är en symbol för de som motsätter sig det perfekta, problemen hopar sig framför våra ögon, vilket tvingar honom att berätta om dessa upplevelser istället för lycklig kärlek eller vackra strandpromenader.

 

Foto: Max Adolfsson/ROCKFOTO

Foto: Max Adolfsson

 

På fredag släpps albumet Personer som är en uppgörelse med det pigga och världsfrånvända Sverige – en mentalitet som fått sig en tankeställare genom bilder på döda flyktingbarn och enorma flyktingläger. Alkberg strävar efter att vara en motpol och singeln ”Tjugonde” säger en hel del om hans inställning. Det är dock lång väg kvar att vandra innan det går att tala om ett öppnare Sverige.

 

 

– Människor har det sämre än någonsin, flyktingar får inte nödvändig hjälp och situationen försämras för varje dag, samtidigt som SD sysslar med sin vedervärdiga politik. Och jag klarar inte av den pigga attityd som präglar stora delar av samhället, allt ska vara så jävla bra hela tiden. Men allt är inte så jävla bra, det är riktigt dåligt.

”Och jag klarar inte av den pigga attityd som präglar stora delar av samhället, allt ska vara så jävla bra hela tiden”

Det ligger en hel del sanningar bakom Alkbergs ord. EU gör allt för att rädda utländska ekonomier och banker, men står handfallna när det handlar om fattiga flyktingar – människor som har förlorat allt och ber om att få ta del av vårt överflöd. Albumspåret ”Pankst” handlar om synen på tiggare och hur de görs mindre mänskliga än oss västerlänningar. Och denna Sverigeskildringen skiljer sig mycket från Ulf Lundells 70-talsbetraktelser och bevisar att det runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Klimatet har hårdnat.

Kan det bli påfrestande att ständigt förknippas med politik? Att du ges en viss roll.

– Visst kan det vara påfrestande, men det handlar mest om att det är tråkigt att förknippas med saker över huvud taget.

På nya skivan finns en låt som heter ”G’natt” som inleds med raderna ”Livet leker, kuken står, glott på amatörporr ända sedan igår”. Det vilar ett kolsvart mörker över ljudbilden och det finns inget som är tilltalande.

– Jag och producenten Petter Granberg vill skapa ett album som är osexigt, förvrängda röster, som är mer avskräckande än tilltalande. Och att ha med Granberg på denna skiva var fullständigt nödvändigt, han och jag delar den här sortens musik. Jag ville inte sitt på Fårö för att endast skriva texter, jag ville göra musik.

Han blir tyst en stund.

– Jag gör inget nytt, jag sysslar inte med nyskapande musik. Allt har gjorts tidigare. Det finns inget modernt med denna skiva. Dagens hiphop är ju verkligen innovativ och spännande. Tänker på trap och så vidare.

”Jag gör inget nytt, jag sysslar inte med nyskapande musik. Allt har gjorts tidigare”

Varje spår präglas av autotune. Hur kom ni på denna idé? Och vad är din koppling till elektronisk musik?

– Vi snackade om vad vi gillar och båda lyssnar exempelvis mycket på R. Kelly, där autotune används som instrument. Många gånger används autotune för att stämma, men vår utgångspunkt har varit en helt annan. Mer röstexperiment. Från början var tanken att spela in ett mer renodlat R&B-album, men skivan tog en annan riktning. Vi vill uppnå en viss stämning, skapa ett mörker. Elektronisk musik har jag lyssnat på länge, detsamma gäller hiphop, men det är först nu som jag kände att det var läge att spela in ett elektroniskt album.

Alkberg förkroppsligar bilden av den självständige konstnären, en person som lever för sitt skapande och som kan gå över lik för att få sin vilja igenom, men sanningen är att han återkommande lyfter fram människor i sin omgivning. Det råder inga tvivel om att Norra Kust-medlemmen Granberg betytt mycket för skivans utformning (han är även delaktig i projektet Mattias Alkbergs begravning).

 

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson

 

Skivan är inspelad på Fårö. Hur kommer det sig?

– Jag fick Bergmanstipendiet och tillgång till studio. Vi fick helt enkelt möjligheten att vistas där i tre veckor.

Hur mycket påverkade miljön på plats? Textmässigt är det uppenbart att du inspireras av händelser i omvärlden. 

– Svårt att säga, men det var verkligen inspirerande att vistas i denna miljö, högtidligt på något sätt. Sedan var nätterna becksvarta och tysta. Ovanligt för oss. När det gäller omvärlden, så tror jag att man reflekterar mer om man är fattig, jag har inte särkilt mycket pengar, och då tvingas man att ta in vad som händer runtomkring. Det går inte att skärma av sig. En bankdirektör har andra förutsättningar. Vi andra tvingas att planera, betala räkningar i en viss ordning. Det är lätt att bli frustrerad.

Vid återkommande tillfällen talar Alkberg om att albumet är mörkt och relativt svårlyssnat, men att det finns kommersiella drag. Kan inte låta bli att fråga om det inte hade varit en poäng att göra ett renodlat R&B-album för att nå ut med sitt budskap. Få fler att lyssna. Han håller med, men får en känsla av att skivan tillkom på ren inspiration.

Hade ni ett färdigt koncept när ni påbörjade inspelningen?

– Inget var klart innan, utan musiken fick växa fram. Vi hade vissa funderingar, men jag tror inte att vi använda några av dessa ursprungsidéer. Det fanns inga texter skrivna, inga beats, allt skedde på plats.

”Det fanns inga texter skrivna, inga beats, allt skedde på plats”

Senaste singeln ”I spenaten” speglar en person som är trött på sig själv. Överensstämmer detta med verkligheten?

– Åh, gud ja. Verkligen! Och delvis gör jag musik för att förstå mig själv. Hade jag exempelvis bara velat prata politik, då hade jag blivit politiker. Sedan är det inte jag som talar genom texterna, åtminstone inte ett nutida jag. ”I spenaten” är ung och romantisk, nästan gotisk, mer eller mindre patetisk.

Skivomslaget till singeln är skapad av Ida Brogren/VRES och visar hur Alkberg återföds som död färdandes med en stork (Aida Chehrehgosha har gjort omslaget till föregående singeln ”Tjugonde” och det mardrömslika albumkonvolutet). Brogrens illustration fångar en annan sida av Alkberg än den samhällskritiske och det är en person med självdistans. Att inte ta sig på för sort allvar, även om ämnena är tyngande.

– Textmässigt har jag tänkt mycket på detta och Jello Biafra från Dead Kennedys har inspirerat mycket. Hans sätt att handskas med saker. Man driver med dem som driver med en.

 

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson

 

Det är uppenbart att Personer speglar något nytt i Alkbergs musikskapande, även om han påpekar att The Bear Quartet varit inne på elektronisk musik tidigare, är den totala frånvaron av gitarrer en helt ny erfarenhet. Han berättar att han inte brukar vara nervös inför olika skivsläpp, men denna gång är det annorlunda – en konsekvens av att musiken tagit nya riktningar. Alkberg förklarar att det även blir svårt att föreställa sig hur andra uppfattar musiken, när det inte handlar om traditionella genrer som indierock eller punk.

– Det tog även mycket längre tid att spela in denna skiva än tidigare album. En av anledningarna var tillgången till tid, jag har aldrig haft mycket tid vid andra inspelningar. Nu kunde vi sitta och pilla i timmar, gå tillbaka och ändra. Att spela in digitalt har sina fördelar.

Hur kommer denna skiva att presenteras live?

– Vi jobbar på detta, men kan inte berätta så mycket. Vi har inte riktigt vågat ta tag i denna bit än, men vi kommer att ta in en musiker till i alla fall. Det kanske blir så att någon regisserar oss, eller liknande. Det ska bli annorlunda än turnén med Södra Sverige i alla fall. Starkare visuellt.

Alkberg blickar ständigt framåt, säger sig hata nostalgi, vill alltid utvecklas. Detta borde resultera i en sönderstressad tillvaro, men det vilar ett lugn över den produktiva norrbottningen. Kan det ha att göra med att han väljer att leva sitt liv långt ifrån Stockholm? Boende i Svartöstaden utanför Luleå, finner han lugn och ro, jobbar utifrån egna premisser och behöver inte ta hänsyn till yttre omständigheter för att finna inspiration. Många söker avskildhet för att få nära sin kreativitet, fler borde kanske se fördelarna med att leva ett liv utanför tullarna.

 

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson

 

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson

 

Foto: Max Adolfsson

Foto: Max Adolfsson