Foto: Tobias Widman
Malmöbaserade indierockkvintetten YAST är äntligen tillbaka i hetluften. Den 11 september kommer singeln “Together Forever” och en vecka senare är det dags för fullängdaren My Dreams Did Finally Come True att släppas. Vi pratade lite med sångaren och gitarristen Marcus ”Nopan” Norberg inför släppet.
Ni har väl bott i Malmö i typ sju år nu? Hur skulle ni vilja säga att YAST har utvecklats som band sedan ni flyttade från Sandviken?
– Ja, det stämmer nog ganska bra om man drar ett snitt på alla medlemmar. Rent musikaliskt tror jag inte att det har hänt särskilt mycket. Vi lyssnar fortfarande på samma musik och skriver poplåtar i samma ackord som vi gjorde när vi flyttade hit, och det menar jag som något positivt. Förändring har inte varit aktuellt. Den största förändringen jag kan komma på är väl att vi inte ses lika ofta som förr, men så blir det väl när man blir vuxen?
“Rent musikaliskt tror jag inte att det har hänt särskilt mycket”
Du sjunger väldigt lågt och mörkt på något av de nya spåren. Det känns lite ovanligt eftersom vi är vana vid att höra dig sjunga i falsett. Är det viktigt för dig att vara varierad när det kommer till sångstil? Vilka är dina sångförebilder för tillfället?
– Jag blev lite trött på falsett efter förra skivan eftersom jag sällan tycker att jag får till det live, men absolut, jag vill försöka variera mig så mycket jag kan. Jag önskar att jag kunde sjunga ännu mörkare, som David Berman i Silver Jews. Han är den bästa sångaren någonsin, förutom Chrissybaby (Christopher Owens) såklart.
Foto: Jesper Berg
Hur går det oftast till när ni skriver låtar?
– Det brukar oftast börja med att antingen jag eller Tobias (Widman, också han sångare och gitarrist – reds.anm) har en idé och någon slags melodi. Sen lägger alla till sitt. Vi skriver alltid text var för sig och snackar sällan mer om det. Men nytt för den här skivan är att vår basist Niklas har skrivit och lagt sång på en låt (“Wake Me Up”). Det blev så himla bra, det borde han göra oftare!
Ni har supportat alla möjliga, The Drums, Tame Impala och Phosphorescent med flera. Har ni nån kul anekdot från någon sån spelning?
“Jag hade offrat ett ben för att supporta Christopher Owens”
– Inte direkt eftersom vi sällan vågar prata med banden vi supportar. Om det ska bli snack så får de ta initiativet. Vi är lite svåra på det sättet, men det är ju alltid kul att träffa personer som man ser upp till och upptäcka att de är precis så trevliga som man vill att de ska vara.
Om du fritt skulle få välja – vilket band skulle du då helst vilja att YAST var förband åt och varför?
– Jag hade offrat ett ben för att supporta Christopher Owens, eller ännu hellre Girls om det skulle bli akuellt. Chrissy är min hjälte och Girls är det bästa bandet jag någonsin kommer höra!
I höst ska ni spela i London och Paris bland annat. Vad har du för förväntningar inför höstens turné?
– Jag sänker nog förväntningarna en smula när vi spelar utomlands eftersom att jag har svårt att tro att det är särskilt många som har koll på oss där. Men det ska bli skitkul! Nu har vi ju plötsligt jättemånga låtar att välja på när vi ska spela.
