AHAB – The Boats of Glen Carrig

För den oinvigde kan alla hårdrockens subgenrer te sig förvirrande, och frågan är om de överhuvudtaget är särskilt nödvändiga. Funeral doom metal skiljer sig från vanlig doom metal genom tyngre och långsammare låtar, dystrare texter och guttural sång. Tyska AHAB har allt detta i sin arsenal, och mycket mer ska det visa sig.

Bandet kallas ibland för upphovsmännen till genren funeral doom och har spelat ihop i över tio år och släppt tre album. Nu kommer det fjärde, The Boats of Glen Carrig, som är ett konceptalbum byggt på en novell av William Hope Hodgson. Novellen handlar om överlevare från ett skeppsbrott som på två livbåtar försöker överleva havets alla fasor. AHABs lyrik, estetik och musik bygger på maritima idéer som återkommer i alla bandets verk.

Inledande ”The Isle” börjar stillsamt och meditativt med en vokal insats som får betraktas som unik för genren. Jag undrar först om det är samma AHAB jag tidigare hört. Efter drygt två minuter är den frågan besvarad när helvetet brakar lös med blytunga gitarrer. Sångaren Daniel Drostes förmåga att växla mellan för genren ovanligt finstämd skönsång och det tyngsta growl, utmärker skivan och finns med som en röd tråd under lyssningen. Till skillnad från många andra metalband nöjer sig inte AHAB med en vokalist som kan skrika högt och länge. Sången har ovanligt många nyanser och en framskjuten position i ljudbilden, både i de harmoniska partierna och i de tunga growlpartierna. Bonusspåret ”The Light in the Weed (Mary Madison)” kan nog rekrytera en del fans bortom de mest inbitna doomlyssnarna.

Många doomband gör tyvärr avkall på tyngd och brutalitet i takt med att tempot sänks, och hamrar på i en oidentifierbar rocksörja. AHABs förra album, The Giant, led i viss utsträckning av detta fenomen. Men i The Boats of Glen Carrig är de både hårda och finstämda samtidigt, och har lagt kraft på att utveckla båda dessa element som utgör kärnan i bandets musik. I de lugna partierna finner jag beröringspunkter med både progressiv rock och postrock, där band som Kayo Dot och Explosions in the sky kan ge en fingervisning.

Metalåret 2015 är ett av de starkaste på länge, men trots hård konkurrens kommer AHAB sannolikt hamna på min topp-10-lista när året ska summeras.

[Napalm, 28/8]

8