POPAGANDA: Rapport från fredagen

popaganda1_2000

Popaganda marknadsförs oftast som avslutningen på festivalsommaren och att de som befinner sig i huvudstaden denna helg får en chans att njuta en sista dans innan vi går mot mörkare tider. Åtminstone väljer vädergudarna att bidra med sitt för att hålla festivalens besökare på gott humör. Solen skiner över Eriksdalsbadets område där festivalen håller hus sedan 2008.

Återigen är festivalen duktig på att hålla en bra balans mellan könen i bokningarna och under dagen hörde jag en kommentar från en besökare som frågade om det är några manliga artister som spelar på den här festivalen överhuvudtaget. För festivalen har denna dag valt att lägga tjejerna och killarna i två olika block med ett inhopp av Stockholms konstsim-herrar som traditionsenligt visar upp sig i bassängen. Först ut är tjejerna som visar upp några av de starkaste korten musiksverige har att erbjuda just nu.

Beatrice Eli börjar hela den feministiska kraftuppvisningen med hennes attitydtunga pop som inte tar några fångar. Energin går att ta på och när hennes dansare kommer in på scenen och de inledande tonerna i ”Girls” spelas så finns det ingen som kan stå still framför scenen. De sista tonerna hinner knappt avslutas innan Sabina Ddumba tar över stafettpinnen tvärs över på andra scenen. Med en stor röst och känsloladdade låtar bjuder hon på både nytt och gammalt. Med ”Scarred for life” har hon numera inte bara ett ärr på hennes liv utan även märkt hennes publik som törstar efter mer. Sabina Ddumba visar att hon har talangen och tillräckligt med material för att släppa något mer matigt än endast de två låtar som hon hittills släppt på skiva.

popaganda3_1050

Mitt i den svenska kvinnliga uppvisningen klämmer den amerikanske rapparen Angel Haze in sig. Även om Angels hemvist är på andra sidan av Atlanten så finns det en gemensam nämnare med de tjejer som uppträder idag. Det är ”ta ingen skit”-attityden och gör din grej utan att känna skämmas. Angel bjuder förutom på några nya låtar också på ett av dagens främsta minnen. För att skapa lite stämning plockar rapparen upp en tjej från publiken på scen och bokstavligen går ner på ett knä och serenaderar henne. Publiken hinner knappt över till den andra scenen innan Tove Styrke börjar sitt set och visar att det superba materialet på det senaste albumet fungerar mycket bra även på en live scen.

Dagens stora snackis är ändå världspremiären av Robyns nya projekt La Bagatelle Magique. Projektet startade hon tillsammans med producenten Markus Jägerstedt och bortgångne Christian Falk. Det hela blir en dansfest som toppas med den fina hyllningen till Christian Falk där de framför hans klassiska ”Make it right” och Robyn/Falk-samarbete ”Dream on”.

Som avslutning på kvinnornas dominans av den första dagen kör energiknippen Elliphant över de på området som inte har börjat dansa än. Det finns få svenska artister som kan få en stor scen att kännas liten som Ellinor Olavsdotter kan utan att fylla den med medmusikanter.

popaganda2_1050

James Blake blir först ut bland killarna som tar hand om resten av kvällen. Hans introverta musik blir en välbehövlig paus från de senaste timmarnas höga puls. Han sitter där sedvanligt fint och lugnt bakom sina syntar och effekter och sparkar publiken rakt i ansiktet med den maxade basen som hans verktyg att hålla pulsen uppe.

Kollektivet Jungle som leds at Josh Lloyd-Watson och Tom McFaraland är näst på tur och de visar med deras funkiga soul att det sju man starka bandet är otroliga att uppleva på en scen. Om nu Jungle hade hittills dagens största antal musiker på scenen så slog Bob Hund det med hästlängder. Bob Hund som har kallats för Sveriges bästa liveband visar styrka på egen hand men kvällen till ära hade de även bjudit in en tjugomannakör att backa bandet. Mäktigt så det förslår.

Som helhet var första dagen en bra start på festivalen och tillfredsställande på många sätt. Men en sak som jag inte kan skaka av mig är önskan att Robyn & La Bagatelle Magique borde haft mera speltid. Att en av Sveriges främsta artister genom tiderna endast får under en timmes speltid på hemmaplan känns otillräckligt och förbluffande.