Bakom aliaset Halsey gömmer sig 20-åriga Ashley Frangipane, som medvetet tagit namnet från en gata i Brooklyn. Med sin debut BADLANDS tar hon också ett bestämt steg in i den mystiska och mörka delen av electropopen, en genre som på senare tid fått många nya ansikten.
Det inledande spåret ”Castle” har en industriell ljudbild med en sakral kör som skapar en spöklik atmosfär. Men, det varar inte länge – för på plattan finns tillika inslag av tropiska rytmer som hederlig tuggummipop. I mitt huvud växer en teori fram om att Halsey egentligen är Ellie Gouldings lillasyster som gjort revolt och färgat håret blått. För soundet blir stundtals oväntat kommersiellt.
Hiten ”New Americana”, albumets tredje spår, är ett anti-anthem till dagens USA – ett återkommande tema på skivan. En romantiserande bild av droger, alkohol och brustna hjärtan är central i Halseys låtar, inte helt olikt Lana Del Rey. Smärtan blir dock som mest påtaglig på bonuslåten ”Gasoline”.
BADLANDS har en röd tråd, fastän soundet på ett charmigt sätt spretar lite hit och dit. Låttexterna refererar till varandra vilket resulterar i en story. När avslutande ”I Walk the Line”, på deluxeversionen av albumet, ljuder ut så står det klart – BADLANDS är en kaxig och färgstark debut som handfast nålar upp amerikanskan på kartan för modern pop.
[Astralwerks, 28 augusti]
