Efter en knappt fem år lång paus är Smålandskvartetten Backyard Babies tillbaka med sitt sjunde album.
Det är långtifrån självklart att comebackplattor är en bra idé, särskilt när bandet i fråga haft en skakig tid precis före malpåsen plockades fram. Jag var kort sagt skeptisk när Four by Four presenterades.
När första singeln, albumets öppningsspår ”Th1rt3en or Nothing”, släpptes blev jag smått imponerad. Nicke Borg, Dregen, Johan Blomqvist och Peder Carlsson hade snickrat ihop sin mest vitala låt på väldigt länge och jag fick vissa förhoppningar att plattan skulle kunna innehålla fler godbitar.
Även om förra plattan Backyard Babies var ett fall framåt hade bandet dessförinnan hamnat i en nedåtgående spiral. Plattorna tycktes innehålla fler och fler utfyllnadslåtar och färre och färre riktigt bra spår.
Botten nåddes på People Like People Like People Like Us 2006, vars bästa låt skrevs av Dregens gamle The Hellacopters-kollega Nicke Andersson.
En bra låt betydde således inte särskilt mycket i det här fallet.
Redan efter första genomlyssningen märkte jag att lägstanivån på Four by Four var hög. Efter en handfull lyssningar stod det klart att Backyard Babies inte bara gjort en okej comebackplatta, utan faktiskt fått till sin bästa platta någonsin. Med marginal dessutom.
Visst saknas naiviteten, skitigheten och den primitiva energin från debuten Diesel and Power och hyllade uppföljaren Total 13, men när de svagaste stunderna ”Piracy” och ”Mirrors (Shall Be Broken)” inte alls är svaga och håller högre klass än majoriteten av bandets tidigare material är det bara att konstatera att riktigt bra låtar vinner när allt kommer till kritan.
”Th1rt3en or Nothing” lyser fortfarande starkast, men även groovet i ”White Light District”, nerven i ”Bloody Tears”, den nästan Håkan Hellströmska kören i ”Never Finish Anythi”, flugpapperrefrängen i ”Wasted Years” och stämningen på slutet av ”Walls” förtjänar att nämnas som absoluta höjdpunkter i bandets katalog.
Four by Four känns levande och fräsch utan att egentligen frångå det spår bandet kört i större delen av karriären. Den stora skillnaden mot tidigare plattor är känslan av att de låtit varken sina egna eller andras ramar begränsa dem, utan snarare bejakat variation och oväntade vändningar i låtarna.
Sveriges odiskutabla sleazekungar gör comeback i precis rättan tid och med karriärens bästa platta. Hittills, ska sägas, för pausen tycks ha gjort underverk för Backyard Babies.
[Gain/Sony Music, 28 augusti]
