Nuförtiden förföljer musiken mig var jag än går, likt en enveten tinnitus-ton. Som musikälskare borde jag inte klaga, men rädslan för att bli avtrubbad börjar bli stor. Jag vill helt enkelt inte tappa den där sprudlande, tillfredställande känslan som sköljer över mig när jag faktiskt sätter mig ner och lyssnar. Det är hög tid att sluta med det här eviga slentrianlyssnandet.
Som ett barn av 90-talet har jag varit med om allt från kassettband som trasslat ihop sig till att försynt handskas med bärbara CD-spelare för att inte skippa ett endaste beat. En gång ställde jag klockan för att kunna banda en viss låt när den skulle premiärspelas på radion hos Adam Alsing. Vad skönt det hade varit med Spotify eller Apple Music då. Det hade sparat mig så mycket tid. Jag hade sluppit den där ångesten för att kanske missa den där nya, fräna låten på radion. Belåtenheten när jag lyckades var dock underbar.
Det ljuvliga med ovanstående var att musiken kändes exklusiv.
Idag kan jag lyssna på musik vid datorn, på promenaden, på bussen, i bilen, i duschen (!), samtidigt som jag gör annat. Men känslan av att jag lämnar albumet i sticket hälsar alltid på när jag låter det mala på medan jag sitter och slösurfar. Det här har varit en riktig ögonöppnare för mig.
Jag borde kanske prova att radera alla tjänster som strömmar musik. Iväg med dem bara, rätt ner i papperskorgen där Napster och Myspace ligger i fosterställning. Jag borde låta öronen vila lite. Låta musiken stå i rampljuset när jag faktiskt lyssnar. Det är hög tid för mig att schemalägga en timme, eller två (eller tre), för musik varje dag. Inte mer! Jag tror att det skulle göra oss alla gott.
Efter en tag skulle jag med väldigt stor sannolikhet få abstinens. Att inte ha tillträde till musikspelare med all världens musik skulle nog få mig att känna mig naken, fattig och gaggig. Möjligen ännu mer ångestfylld. Men min poäng är att jag vill att det ska kännas när jag lägger örat mot högtalaren eller stoppar in hörlurarna i öronen. Jag får inte låta mina favoritalbum bli husmanskost. De måste förbli exklusiva aptitretare.
