Tamaryn kommer ursprungligen från Nya Zeeland, men under de senaste åren har hon flyttat runt en del — under arbetet med Cranekiss, hennes drömpop-influerade tredje fullängdare som släpps via Mexican Summer den 28 augusti och följer upp 2010 års The Waves och 2012 års Tender New Signs, relokerade hon från San Francisco till New York. Hymn mailade lite med henne inför släppet.
Vilken inverkan tror du allt flyttande har haft på din musik? Påverkas du av staden du befinner dig i när du skriver?
– Inte alls. Jag influeras inte av städer överhuvudtaget. Jag influeras av människor och mina inre känslor.
Känner du dig rotlös? Eller finns det någon plats i världen där du känner dig som hemma?
– Jag känner mig inte rotad alls. Jag känner mig vilsen, men jag söker efter något. Jag hoppas att jag någon gång kommer känna så, fram till dess är jag bara med på resan.
Är det någon fas i ditt liv som har haft en särskilt stor påverkan på din musikaliska identitet?
– Min musikaliska identitet är under ständig förändring. Det finns så många album i världen. Album som har förändrat mitt liv och album jag ännu inte har hört men som kommer göra det. Jag är betydligt mer influerad av mina egna erfarenheter än specifika perioder då jag lyssnade på vissa musikstilar. Det hoppas jag aldrig ändras.
”Min musikaliska identitet är under ständig förändring”
Cranekiss är ditt tredje album. Vad hade du i åtanke när du påbörjade arbetet med det? Var det något du ville göra annorlunda från dina tidigare album?
– Jag ville göra ett popalbum som var utmanande, som hade texturer. Jag ville göra vad jag ansåg var pop utan att bry mig om vad resten av världen tyckte. Något jag själv ville lyssna på, som jag inte kan hitta någon annanstans idag. Det tycker jag att jag lyckades med.
Var det några händelser i ditt liv som direkt påverkade albumet?
– Både Shaun [Durkan, som även är med i San Francisco-bandet Weekend, förf. anm.] och jag var på väg in i nya förhållanden under den perioden, jag tror det påverkade albumet en hel del. Jag blev kär och föll ur det under loppet av inspelningen av det här albumet.
Det är mycket 80-talsinfluenser i din musik. Influeras du mest av musik du växte upp med eller fortsätter du upptäcka nya influenser idag?
”Samarbeten är vägen till storhet”
– Jag önskar att jag hade fler samtida influenser, men ju mer jag söker efter ny musik desto mer låter det som gammal musik utblandat med mig. Jag influeras av andan hos många av mina kollegor, men sällan av faktiska låtar. Jorge Elbrecht som producerade albumet är en av mina få samtida hjältar, så det var en ära att få arbeta med honom.
Var det någon låt som satte tonen för resten av albumet?
– Den första låten vi spelade in var ”Keep Calling”, men andra låtar fanns som demos flera år innan vi ens gick in i studion. Det har varit en lång process. Jag har vetat i mitt huvud precis hur jag ville att det skulle låta. När det gäller atmosfärer blev det precis som jag hade förställt mig.
Nu när du har gjort tre album som Tamaryn, tycker du att du har funnit din röst? Eller försöker du fortfarande experimentera med vad Tamaryn kan vara?
– Jag kommer alltid vara i rörelse. Jag kommer göra många album i mitt liv och inget är tabu. Allt är temporärt, förändring är nödvändig.
Hur mycket ditt projekt är Tamaryn? Hur viktigt är samarbetet med andra personer? Hur viktiga var Shaun och Jorge för Cranekiss?
– Samarbeten är vägen till storhet och ego är det som dödar det. Jorge och Shaun var precis lika viktiga för albumet som jag. Det var en totalt friflytande kreativ upplevelse där ingen hade auktoritet över vad som väntade.
Ska du ut på turné nu? Hur förändras låtarna live?
– Jag har redan gett flera spelningar. Det är episkt live. Folk har dansat och det har blivit vilt. Jag har njutit av att stå spå scen. Det är en helt ny upplevelse och jag älskar det.
