The Smoking Trees – TST

Tidigare i år släppte The Smoking Trees singeln ”Home In The Morning”. Det var egentligen inget speciellt med den men det var något med låten som gjorde att den stack ut. Det var knappast stilen – luftig psykedelisk pop tillverkad av hipsters är ingen bristvara idag – utan snarare hantverket. Jag kan vara svag för popmusik som är riktigt skickligt gjord. Och i hantverket finns det hos The Smoking Trees inga brister. Ändå är det något som gör att deras nya album TST är långtifrån så bra som det borde vara.

Vissa spår, som ”Home In The Morning”, är onekligen bra, men skivan som helhet imponerar verkligen inte. Jag lyssnar igenom, och ingenting fastnar. Jag lyssnar igen, och kommer på mig själv med att tänka på helt andra saker.

Ibland känns The Smoking Trees som ett gulligt popband som leker psykedelia. Inget fel med det, mycket av den bästa psykedeliska musiken från sextiotalet gjordes av popband som ville casha in på den psykedeliska trenden. Men hos Smoking Trees märks det framförallt på att musiken känns lite tunn, lite intetsägande. Just det är också bandets största svaghet: det är skickligt gjort, snyggt producerat, välskrivet – men ändå på något sätt ointressant.

[Ample Play Records, 10 juli]

4