Skymningslandets musik fungerar som en frizon

Daniel Andersson blev helt tagen av Skymningslandets självbetitlade kassett på Zeon Light. Ingen tid att spilla. Han hörde av sig till bandets grundare Markus Hulthén.

Dagens samhälle är inte till för drömmare. Verkligheten är kall, fattigdomen breder ut sig, vänstern slåss med högern, högern slåss med vänstern – att samarbeta är en omöjlighet. Det gäller att vara på tårna för att inte hamna mellan stolarna.

Men det finns musik som ger andrum. Musik som får dig att glömma omvärldens turbulens. Skymningslandet är denna frizon; kvartettens instrumentalmusik är i grunden vemodig, men ger även en känsla av frihet, tidlöshet och lugn. Det är lätt att drömma sig bort, låtarna fungerar som en enkelbiljett till en annan tid. Spår som ”Skyar”, ”Under Vattnet” och ”Skimmer” tar dig i handen, får dig att glömma omgivningens måsten, för att därefter ta med dig på en fantasieggande resa. Du vill aldrig återvända igen.

Det låter som en självklarhet när Hulthén berättar att fantasyförfattaren Ursula K. Le Guin skrivit en bok som heter Skymningslandet. För ett par år sedan läste jag Astrid Lindgrens underskattade novell I Skymningslandet.

Bandnamnet ger mig dubbla signaler. Å ena sidan får jag barnboksvibbar, å andra sidan relaterar jag till samhällets kalla högervindar. Tänker även på den ekonomiska krisen. Berätta om tankarna bakom namnet.

– Det började med att vi spelade in fyra låtar, som jag repat med två kompisar fyra gånger och därefter spelade vi in… då kändes det ok att ha mitt namn på musiken, men när vi började ha spelningar så började det kännas fånigt. Och dessutom var vi ett band som repade, flera bidrog till hur låtarna blev osv.

Resultatet av de inledande repetitionerna blev debut-EP:n Visa från Svedmyra. En bra ingång till bandets musik, men de gamla låtarna saknar de nya spårens organiska inramning. Många gånger får jag en iakttagande känsla, att bandet sätter ton på ett samhälle som sakta håller på att förgöra sig själv.

– Även om jag avskyr mycket av dagens politik, så har namnet inget med det att göra faktiskt. Tycker att våran musik ofta är melankolisk i grunden, även om det ibland svänger och spelas rock.

Öppningsspåret på bandets debutskiva, som i själva verket är en kassett, heter ”Genom Fönstret”, och det är en låt som fångar nämnda frihetskänsla. Bongotrummor omfamnas av Hulthéns varma orgeltoner.

– I ”Genom Fönstret” så jammade vi, med tanken att göra en monoton och lite krautig bit. Idén med ”Skyar” var att försöka göra en låt som ”Fäbodpsalm”. ”Mortimer” var från början inspirerad av Philip Glass, sedan började andra prata om deckar/thriller-musik, det blev Blondie-bas och tempot ökade ganska mycket. Slutligen tyckte producenten Oskar Moberg att vi skulle lägga på bongos för att få ett Bo Hansson-sväng, skrattar Markus.

”Det var producenten Oskar Moberg som tyckte att vi skulle lägga på bongos för att får ett Bo Hansson-sväng”

Hulthén förklarar vidare att ljudbilden kan beskrivas som psykedelisk och melankolisk. Och att det finns influenser från filmmusik, orgelprogg, folk, library tapes, rock och kraut. Det är med andra ord en uppsjö av inspirationskällor som slutligen blir Skymningslandet, men det blir aldrig spretigt. De instrumentala låtarna bärs upp av Hulthéns orgel.

– Jag spelade gitarr i olika konstellationer för ungefär 15 år sedan. Under denna tid började jag att jamma på orgel och trummaskin tillsammans med Per Nyström. Detta var början på Mackaper, som finns fortfarande. Och det var i denna veva som jag spelade orgel i ett band för första gången. Sedan älskar jag Bo Hansson och Suicide, säger Markus. Men mitt absoluta favoritband är Velvet Underground.

Han förklarar vidare att orgeln är ett bättre instrument att spela melodier på än gitarr. Och att det blev instrumentalmusik handlar främst om att han gillar att skriva låtar, men inte att sjunga och skriva texter.

Vad är det som gör orgeln speciell?

– Rent krasst så är det själva tonen, på piano eller gitarr tonar ljudet ut om man inte gör ett nytt anslag. Detta gör att man ibland spelar ”snirkligare”, man lägger till toner som man inte skulle göra på andra instrument, just för att tonen inte dör ut. Sedan är själva ljudet lite dominant eller specifikt, det är svårt att sätta fingret på – även om jag ibland kopplar orgeln genom ganska många effekter, så låter det fortfarande som en orgel. Ljudet är ju ganska maffigt, och innehåller mycket bas för att vara ett melodiinstrument.

”Ljudet är ganska maffigt, och innehåller mycket bas för att vara ett melodiinstrument”

Ni har ett organiskt sound som blandar klassiska instrument med mer moderna inslag. Hur fungerar denna skaparprocess? När känner du att en låt karakteriserar Skymningslandet?

– Den första meningen gillar jag. Tänker nog inte riktigt i banorna om det låter som Skymningslandet, utan mer om det är bra och om det är något som jag vill framföra. Vad gäller ”modernt”, så gillar jag synthar, Oskar som mixade och producerade, är synthnörd och har hur många lattjo apparater som helst. Skaparprocessen är ganska olika, om man tar en låt som ”Visa från Svedmyra”, så var den ganska färdigskriven från början, det går faktiskt att spela den bara på ett piano, tror jag. Andra bitar har varit mer mixtrande med tempo, stil, arrangera om osv. Musiken uppstår i replokalen till större del.

Hur ser era framtidsplaner ut? Kommer musiken att följa samma linje?

– I höst har vi tänkt spela in 6-7 låtar med vår nya trummis Jonas Jonsson. Jag vet inte hur det kommer att låta, bitvis stökigare, gissar jag. Vi kommer dock fortsätta spela instrumentalmusik. Det är kanske inget skivbolag som vill ge ut vår musik, men förhoppningsvis kommer det nytt material om ett halvår. Eller om ett år.

Skymningslandets ”debutskiva” släpps som sagt på kassettbolaget Zeon Light. Jag frågar om det har någon betydelse vilket skivbolag som ger ut ens musik.

– Det tror jag, man placerar musiken i ett sammanhang. Med Zeon Light gillar jag att de släpper musik långt från mittfåran, och flera av deras släpp gillar jag mycket.

Skymningslandets musik får mig att associera fritt och på så sätt blir vardagen lite roligare. Mitt sammanhang blir således vardagen och förhoppningsvis kan fler upptäcka detta band som spelar i samma liga som Trummor & Orgel eller Hansson & Karlsson.