”Nothing they tried sounded as good as the cassette recorded off the radio. So, in the end, that’s what he used – a cassette recording from the radio of the cassette he’d sent to Beat Patrol being played over the airwaves. Gregor recorded it onto the two-inch tape and it went onto the album.”
Anledningen till att “Electronic Rennaissance” låter som den gör är bara en av de obetalbara historier Stuart David berättar i hans senaste och självbiografiska bok In the All-Night Café. Som undertiteln avslöjar, handlar boken om Davids tid i popgruppen Belle & Sebastian och hans roll i hur de formades. En stor del av boken beskriver just inspelningen av deras första album Tigermilk, vilket gavs ut av Stow College som en del av en managementkurs i musik. Vi får bland annat veta varför det finns så få ex av skivan – hundratals gavs nämligen bort under releasefesten och efteråt kantades Kelvingrove Park av repade och brutna vinylskivor som folk hade kastat frisbee med.
Just de specifika platserna David nämner gör det lätt att leva sig in i berättandet, som ofta gör uppehåll för att beskriva interiörer eller personers karaktärsdrag. Även för en gammal Glasgowbo som mig själv är det fascinerade att läsa om händelser som ägde rum på ställen som finns än idag, t.ex. The Halt eller Clutha Vaults (som drabbades av en helikoptercrash för två år sen). Även kvarteret där jag bodde har en del i historien, då en av väggarna till Greggs konditori var täckt av graffiti som gav Stuart Murdoch låttiteln ”Le Pastie de la Bourgeoisie”.
Vänskapen mellan Stuart och Stuart beskrivs sakligt och ingående. Det är tydligt att Davids minnen är inte är sentimentala och han döljer heller inte sin avund för Murdochs framgångar. David hade, redan innan han träffade sin namne, ett band som hette Raglin Street Rattle och som inte kom någon vart. Längre fram skulle David också lämna Belle & Sebastian, precis som Isobel Campbell gjorde i samma veva. Förhållandet mellan Campbell och Murdoch lämnar David utanför boken, men han antyder en viss spänning. (För den som är intresserad har Isobel skrivit en låt om ämnet, som heter ”Monologue For an Old True Love” och återfinns på hennes första album.) David valde att koncentrera sig på sitt nya electropop-projekt Looper tillsammans med hustrun Karn David och på att skriva fler böcker. Det finns också en kärlekshistoria gömd i In the All-Night Café – redan när Tigermilk släpptes hade Stuart brevväxlat med Karn i många år och i boken beskriver han deras spirande vänskap, som så småningom utmynnar i en date.
Den historien har David också fångat i en av de få egna låtar han bidrog med till Belle & Sebastian: ”A Century of Elvis”. Som historieberättare är David minst lika förtrollande som Murdoch, vilket är tydligt i boken, som är mycket svår att lägga ifrån sig. Medan vi får lära känna vissa av de karaktärer som befolkar Murdochs lyrikvärld fångas man nästan mer av Davids fotografiska berättarstil. Idén att använda pennan för att föreviga situationer använde David i den unika fotoboken Ink Polaroids, som endast består av text och som jag en gång skrev en konstvetenskaplig uppsats om. Jag intervjuade David år 2006 och han berättade att han börjat med tekniken under en resa till Paris med Karn 1996, samma år som Tigermilk gjordes. Hon hade alltid kameran när han såg något han ville ta en bild av, så han fick nöja sig med en penna.
”Jag var ganska inspirerad av Yoko Onos imagine-verk”, berättade David då, ”jag skickade ett exemplar av Ink Polaroids-boken till Yoko Ono en gång, men hon svarade inte”. Han ville skapa en slags interaktiv bild, där det var upp till läsarens fantasi att göra dem till fotografier. Att läsa Davids nya bok In the All-Night Café ger också läsaren en känsla av följa med händelserna i bakgrunden, som om vi spelade in en dokumentär. Som förstahands-narrativ är den därför långt mer intressant än den senaste biografin Belle and Sebastian: Just A Modern Rock Story, skriven av Paul Whitelaw. Whitelaw var på alla sätt utomstående och faktafelen i boken plågade de mest hängivna fansen. Det fanns många som var bättre kvalificerade att skriva boken om Belle & Sebastian, inte minst min vän Stacey Shackford som då arbetade för skotska Metro och sedan länge var medlem i mailinglistan Sinister, skapad av fans 1998.
Nu har vi då äntligen fått den definitiva historien om bandets sammankomst, som inte alls skedde i ett kafé öppet dygnet runt, vilket det står på baksidan av Tigermilk. Kaféet David skriver om är inte ens legendariska Grosvenor Café som gjordes om till pastahak för decennier sedan, utan sunkiga The Equi som låg långt från Ashton Lane, inne i stan. Där träffades de för att bestämma låtordningen på Tigermilk och bandnamnet blev till slut Belle & Sebastian efter novellen Murdoch hade skrivit och placerat på baksidan. Referenserna till det skrivna ordet var alltså många och även den titeln kom i sin tur från en fransk barnbok av vilken det gjorts en TV-serie.
Som dokument över bandets första era är boken ett utmärkt komplement till boken om If You’re Feeling Sinister av Pitchforks Scott Plagenhoef. Den är del av serien ”33 1/3” där musiker och journalister skriver om sina favoritalbum. Även David uttrycker sin kärlek för skivan de spelade in, även om han framställer det som Murdochs egen bedrift. Mötet då han frågar om råd är faktiskt det enda tillfället i boken där Murdoch inte framstår som visionär och självsäker. För Belle & Sebastian fortsatte såklart framgångarna och gruppdynamiken utvecklades efter att David lämnat bandet. Men i år har han fått sin egen upprättelse efter att stora indiebolaget Mute signat hans band Looper och ger ut en samlingsbox som täcker hela deras (uteblivna) karriär.
- In the All-Night Café är tillgängling som ebok eller inbunden från Little, Brown.
- Se Karn David’s video till Stuarts låt ”Paper Boat” skriven åt Belle & Sebastian och som hördes för första gången på DVDn Fans Only (2003).
- Tigermilk återutgavs 1999 av Jeepster och igen 2014 av Matador.
- På Spotify kan du höra Loopers nya album Offgrid:Offline, och 5CD-boxen These Things.
