Major Lazer gör ett zumbapass av en konsert – Bråvalla 27/6

2015-06-27. Major Lazer spelar på Bråvalla i Norrköping. Foto: Herman Dahlgren/Rockfoto. Källa: Rockfoto Bildbyrå AB

Det är Bråvalla festivals sista dag och längst fram vid Panoramascenen står en rad på cirka tio personer klädda i helsvart – en grupp som hellre hade velat sjunga ”Mannen i den vita hatten” än ”Lean On” i detta nu. Major Lazer har gått heta i både klädbutiker, på radiostationer och på dansgolv ett bra tag tillsammans med danska och DJ Snake. Bestående av Diplo, Jillionaire och Walshy Fire intar de Bråvallas största scen i ett enda långt zumbapass.

”Tror du de spelar Lean On? Det borde de väl göra?” frågar någon bakom mig i publiken. Tjejer med neonfärger i ansiktet, killar i bar överkropp och alldeles för många hinkhattar så långt ögat kan nå. Diplo står vid DJ-bordet precis som diverse andra DJ:s som hittills spelat på festivalen men det som lyfter konserten från att sätta lite guldkant (och svettfläckar) på lördagens festival är Walshy Fires uppmaningar till publiken.

”Let me see those fucking hands”, en djupdykning ner i de främsta raderna och ett konfettiregn som vilket popsnöre som helst hade smält för gör att konserten inte bara består av en stereotypisk DJ som står och vevar med ena näven och uppmanar till revolution bakom båset. Men det rinner ut i tankar om att vi är på Summerburst och inte på Bråvalla, och det speciella i konserten tar slut när Diplo rullat omkring i publiken i en stor bubbla.

Det är knytnävar, det är händer upp i luften och det är beats som gör sig när jag nästa år ska springa ut och ta studenten, något som skiljer sig från Major Lazers något avskalade musik på skiva. Men, konserten tar en vändning in i träsket av snubbighet och något som jag och mitt sällskap snarare höjer på ögonbrynen åt än gladeligen deltar i – uppmaningar att vi ska ta av oss våra kläder, skaka rumpa och vi kryper ihop för att inte få svettiga armhålor i ansiktet.

I konsertens sista låt låter det som många längtat efter: ”Blow this, fire gun, we need someone to lean on” och det är just det vi behöver när konserten når sitt slut – någon att luta sig mot. Utmattade och i behov av ett stort mål mat för att kompensera för de antal kalorier som konserten bränt av är till och med Kent-fansen i alla fall höga på endorfiner efter dagens zumbapass.