Man kan fundera över vad Death Cab For Cutie vill med sin karriär nuförtiden. Är de ett band som vill bidra med något till musikhistorien eller den enda anledningen till att de existerar det faktum att Ben Gibbard vill få utlopp för sin vulkaniserande bitterhet och frustration över allt i sitt liv?
Med de senaste albumen Codes and Keys och Kintsugi har det blivit mer och mer tydligt att publiken är de som får lida för alla personliga saker som plågar Gibbard istället för att han tar itu med det vid sidan av musiken.
När Death Cab For Cutie kommer tillbaka till Stockholm efter nio års frånvaro från staden är det mycket som har förändrats. Bandets uppställning är haltande efter att gitarristen Chris Walla hoppade av under inspelningen av senaste albumet. Han har ersatts av två musiker när bandet är på turné.
Dessa musiker ger intryck av att de redan har tröttnat på det här och endast är med för att det ger ett lönekuvert i slutet av dagen. När tekniken för kvällen inte heller hänger med, då brister det för Ben Gibbard. Han klagar ett par gånger över att han inte hör sin egen gitarr och kastar flera gånger iväg den i frustration. Till slut stoppar han hela spelningen och ber teknikerna fixa den här skiten, innan bandet kan komma tillbaka för att avsluta spelningen ordentligt, varpå de stormar av scenen.
Det är när hela gänget kommer tillbaka som den gode Ben Gibbard får lite insikt. Han ber om ursäkt och påpekar vilket nedköp det är för ett band att spela på kvällens plats (Münchenbryggeriet) jämfört med när de spelade på Globen eller Berns som han minns är fina ställen Stockholm kan erbjuda. Men det hela är också ett kvitto på hur mycket Death Cab For Cutie har fallit sen glanstiden. Trots att kvällens spelning är helt utsåld finns det få saker som engagerar och får igång publiken oavsett spelplats i Stockholm. Även med en stark avslutning som innehåller ”The New year”, ”Cath…”, ”Soul Meets Body” och ”I Will Possess Your Heart”, så är det lite gensvar från kvällens publik till bandet på scenen.
I ett sista tappert försök kommer Ben Gibbard ensam ut för extranummer och framför ”I Will Follow You Into the Dark” som inte ens var tänkt att framföras. Att det hela avslutas med ”Transatlanticism” är ganska talande för situationen. Hur mycket han än sjunger att han behöver någon så mycket närmare, är det en hel atlant mellan vad vi alla hoppas på och vill ha. Kintsugi, det senaste albumets namn, är ett japanskt ord för att lappa ihop trasiga saker. Kanske är det hög tid för Death Cab For Cutie att inse att somliga trasiga saker inte går att lappa ihop något mer.
