Sonic Mist – Sonic Mist

Den enligt pressreleasen (väst)världsomspännande kvartetten Sonic Mist släpper självbetitlat debutalbum i miniformat – producerat av Nathan Larson (A Camp, Nina Persson med flera) och Stefan Boman (Kent med flera) och skapat genom ljudfilspassande, de anonyma, medlemmarna emellan.

Trots en något krystad vision om att Sonic Mist (genom sitt tillvägagångssätt?) skulle kunna vara hämtade ur framtiden så är detta ett album som på pappret får mig intresserad. Att albumet, förutom digital distribution, släpps i en utgåva om 500 vinylexemplar hos svenska mästarna i konvolutmontering, Kning Disk, får inte heller mitt intresse att direkt svalna.

Likt videon till första släppet ”Fly (to the sky)” är albumet också väldigt vackert. Med relativt klassisk sättning levereras välproducerad gothpop i någon form av The Cure-anda och att det låter bra är det inget tvivel om, som bäst i indiepillande ”Losing The Game”.

Men trots endast fem spår blir jag snabbt uttråkad. Den i videon till första singelns mystik går tyvärr inte att finna och mörkret gör mig visserligen lugn men så också sömning.

En okvalificerad fördomsfull gissning säger mig att jag recenserar fyra män i 40-årsåldern hemmastadda i diverse mer eller mindre redan etablerade konstnärliga karriärer. Bara fyra etablerade män med allt att förlora kan skapa något så ofarligt och attitydlöst – men jag kan mycket väl ha fel.

What’s the point of listening when nobody’s doing, what’s the point of doing when nobody’s listening?

[Kning Disk, 18 juni]

4