Radio Birdman: ”Musikindustrin behandlade oss som skit”

1958

Även om de själva aldrig kallade sig punk så är vi många som räknar Radio Birdman som Australiens viktigaste punkband. Tillsammans med The Saints grundade de Australiens punkscen mot slutet av sjuttiotalet och debutalbumet Radios Appear är en punkklassiker. Förra året återförenades bandet och om ett par veckor kommer de till Sverige för två spelningar. Vi ringde upp gitarristen Deniz Tek.

– När vi började så hatade alla oss, säger Tek. Våra första gig slutade alltid med att vi blev utkastade. Klubbägarna och väktarna behandlade oss som om vi var deras fiender. Vi höll på sådär ett tag, men till slut tröttnade vi. Vi fattade att om vi skulle få spela så var vi tvungna att fixa allt själva. Så det var det vi gjorde.

När Radio Birdman bildades 1974 så fanns det ingen punk i Sydney. Ingen punk någonstans, om man ska vara petig. Men Deniz Tek hade redan fått en försmak av det som kom att kallas punk när han sett band som MC5 och Iggy Pops The Stooges under uppväxten i Detroit, band som idag brukar kallas protopunk eftersom de förebådade punken.

– På sextiotalet, när jag besökte Australien, så gjordes det fantastisk musik där. Men när jag flyttade dit i början av sjuttiotalet så hade hela scenen dött. Allt som fanns var utslätad post-hippie mainstreamrock. Rob Younger [Radio Birdmans sångare] var den första människa jag träffade i Australien som kände till Detroit-scenen. Vi hade samma musiksmak, det var så vi blev vänner.

– Efter att vi blivit utkastade från tillräckligt många klubbar så började vi fixa allt själva. Vi hyrde egna lokaler, fixade egen ljudutrustning, gjorde egna affischer. I början kom det väl tjugo-trettio personer, våra kompisar. Men ryktet spred sig. Vi blev fler och fler och en undergroundscen började ta form helt DIY.

”Vi blev fler och fler och en undergroundscen började ta form”

– En dag träffade jag Lou Reed när han var på besök i Sydney. Han sa att han ville se Radio Birdman spela. Problemet var att vi inte hade någon spelning på gång den helgen, men det sa jag inte till Lou Reed. Istället bjöd jag in honom till en spelning som vi inte hade. Sen gick jag till ett ställe som hette The Oxford Tavern och sa att om vi fick spela där så skulle Lou Reed komma. Självklart fick vi spela.

– Ryktet spred sig och det kom massor av folk. Men inte Lou Reed, han hade väl annat att göra. Men det gick så bra att vi fick komma tillbaka till Oxford Tavern och spela, och ha konserter där regelbundet. Efter ett tag fick vi börja sköta klubben själva och boka band. Det blev en scen kring det, Australiens motsvarighet till dom scener som samtidigt växte fram i New York och London.

birdmanwalking

Radio Birdman släppte sin första EP Burn My Eye 1976, en EP som bandet gav ut och distribuerade själva. Efter Burn My Eye följde de upp med debutalbumet Radios Appear, också det ett DIY-projekt. Vid tiden för Radios Appear, 1977, hade den globala punkvågen börjat få fart. Chefen för Sire Records besökte Australien för att signa The Saints, och när han var där var det någon som tipsade honom om Radio Birdman.

– Han kom för att se oss spela på Oxford, och han älskade det. Han blev helt galen, stod på ett bord och hoppade.

Efter det signades Radio Birdman och Radios Appear gavs ut igen i en ganska annorlunda version. Planen var att Radio Birdman skulle ta sig till Europa och turnera som förband till The Flamin’ Groovies, för att sen åka till USA och turnera som förband till The Ramones. Europaturnen gick bra men innan Radio Birdman hann till USA så gick Sire bankrutt och sparkade alla utom de band som verkligen drog in pengar.

– Vi spelade in vår sista skiva, Living Eyes, i en studio som Sire bokat i Storbritannien åt oss. Sire hade glömt att avboka studion så vi spelade in där trots att vi blivit dumpade av dem.

”Jag ger verkligen allt när jag spelar live”

Living Eyes släpptes först 1981, mixad från en mastertape som Tek plockat med sig från studion i Storbritannien. Vid det laget hade Radio Birdman redan splittrats och grundarna Tek och Younger gått vidare till andra projekt. Under åren som gått har Radio Birdman hunnit återförenats vid flera tillfällen, senaste gången 2007.

– Vi har en annan line-up än 2007, och för mig känns det som att vi kommit tillbaka till våra rötter. När vi spelar i Sverige så kommer det bli högljutt, hårt. Jag ger verkligen allt när jag spelar live, efteråt så är jag helt slut, helt utmattad. Men jag turnerade i Europa förra året med Deniz Tek Band, vi spelade 29 konserter på 29 dagar och jag överlevde det så jag kommer säkert överleva Radio Birdman.

Förra året släppte Radio Birdman ett boxset, som förutom tidigare utgivet material innehöll demos, alternativa tagningar och en live-upptagning från 1977.

– En dag blev vi uppringda av en kille som jobbade på Alberts. Det är lite konstigt eftersom det är en studio som vi själva aldrig spelat in i. Men de hade en massa band med saker som vi spelat in, gammalt material från ’76 och ’77. En massa studioinspelningar och så liveinspelningen från Paddington Town Hall. Den spelningen fångar verkligen hur vi lät. Vi fattade att vi var tvungna att göra något med det. Det tog tid att välja ut vad som var värt att släppa och det tog tid att släppa det eftersom vi finansierade allt själva. Men det var bättre så, vi har aldrig gillat musikindustrin.

– Musikindustrin har dessutom alltid hatat oss, behandlat oss som skit. Men det var inte de enda. Vi var ökända, hade en stämpel. Klart vi reagerade på det. Vi tog inte skit från någon, var väldigt kompromisslösa. Kanske för mycket fattar jag nu. Men om du sparkar en hund så kommer den bita.

Missa inte Radio Birdman på Debaser Strand i Stockholm den 26 juni eller på Pustervik i Göteborg kvällen därpå. Peppa med vår Radio Birdman-spellista nedan.