Allt började på Paris gator 1982. En man startade en musikfestival dit alla var välkomna. Inga biljetter, inga kravallstaket, endast en heldag med musik i alla genrer man kan tänka sig. Sedan dess har det spridits över världen och blivit ett internationellt fenomen. I över 460 städer, under 33 år, har festivalen Make Music anordnats. Igår tog den över Söders gator i Stockholm.
Det duggregnar när jag kliver ut från Slussens tunnelbana. Mörka moln hänger över Söder och det känns en aning kallt i luften. Men jag behöver inte vandra länge innan allt det försvinner. Åtminstone slutar jag tänka på det. Det första jag möts av är två tjejer som står på Götgatan och sjunger. Människor har samlats och även jag stannar en stund och lyssnar i duggregnet. För det är ju precis det som är Make Musik Stockholm. Och det ska jag också förstå när jag drar vidare runt på gatorna.
På Medborgarplatsen hörs ett band spela från en liten scen och bakom korvkiosken har en trumgrupp samlats. Var jag än går hörs musik och festivalkänslan är inte sen med att infinna sig. I varje gathörn hör jag något nytt och det byggs upp en spänning kring vad som ska komma härnäst. På hela 32 ställen runt Sofo händer det något i musikväg och jag är på helt rätt plats, konstant.
Make Music är till för alla och det märks. Alla åldrar samlas framför banden och det diggas, dansas, klappas takter och applåderas. Det är verkligen musikälskarnas dag och för de som vill upptäcka ny musik är det rena himmelriket. Glädjen är klockren och går att ta på.
På Södermannagatan, utanför Granpa, stannar jag länge. Bandet spelar rock och gitarristen är så sjukt duktig att det är svårt att slita sig. Framför mig står det en pojke i sexårsåldern med en gul Kånken på ryggen som bara stirrar storögt och bredvid honom en pojke, något år yngre, som dansar järnet. På Bondegatan spelar ett band som verkar taget direkt från 70-talet. Basisten har skinnpaj och en cigg i mungipan. Sångaren kör utan mikrofon, men vad gör det? Det är känslan som bränner sig fast. En tjej i publiken sjunger med i varenda textrad.
På Pet Sounds Bar har de öppnat det stora fönstret ut mot gatan och därinne sitter en kille med skägg och en gitarr. Jag tänker direkt på Chuck Ragan and The Camaraderie. Och sådär fortsätter det. Jazz, blues, rock, pop, country och en hel massa annat blandas till en fantastisk musikalisk röra. Det finns något för alla och det är det som är så fint med festivalen.
När jag sedan avslutar dagen i kvällssolen på Södra Teatern slår det mig faktiskt nördigt nog att det är sant det där man hört: att ”Music bring people together”. Inte minst på Make Musik Stockholm.
