Zedd – True Colours

Jag brukar hävda att Deadmau5 är vår tids Mozart. En liknelse jag nog fått mer på fan för än vad jag fått ryggdunkningar. Men det är också för att min liknelse inte är tillräckligt förklarande. För det jag menar är att på samma sätt som Mozart komponerande helt fantastiska musikstycken där varje komponent utgjorde en del av ett avancerat arrangemang, på samma sätt har Deadmau5 komponerat stycken så fullkomligt geniala att musiken fått eget liv. Den enda skillnaden de båda herrarna emellan var att Mozart använde nothäften och orkestrar för att förverkliga sitt tänk. Och Deadmau5, tja, han använder en dator och en synth.

Vad man än tycker om Deadmau5 så är helhetsanalysen om honom att han är en av de största inom elektronisk musik. Han är uppskattad både i det kommersiella EDM-baserade lägret, såväl som i det mer underground-baserade lägret. Andra DJ:s har kommit och gått och försökt överträffa honom, men det har alltid slutat med att Deadmau5 är kungen på tronen, utan att någon egentligen lyckats hota honom.

Tills nu, kanske?

True Colours är ryskfödde Tysklandsproducenten/DJ:n Anton Zaslavskis, aka Zedd, andra fulllängdare och är allt annat än vad den typiska enformiga EDM-plattan står för idag. Till skillnad från förra skivan som mest bestod av karaktärslösa danslåtar för att fylla ut de egentliga hitlåtarna och på så sätt tjäna mer pengar (så som de flesta EDM-plattor är), har Zedd här försökt skapa en helhet som känns väldigt inspirerad av just Deadmau5. Och så givetvis en släng av Daft Punk, ständigt detta Daft Punk.

Men samtidigt som inspirationen flödar tenderar den att övergå till rena stölder. Hitlåtsplågan ”Beautiful Now” är ett uppenbart plagiat av Röyksopps ”Only This Moment” medan ”Transmission” luktar lite väl mycket av Lana Del Reys ”Born To Die”. Nog för att det samplas friskt inom genren, men här går gränsen.

Med det sagt bör Zedds nya platta inte gå en obemärkt förbi. Här finns delar som är fullkomligt lysande, där de fyra sista spåren, med start från ”Papercut”, utgör en fantastiskt helhet av hur vacker elektronisk musik kan vara när den är genomtänkt. Med försiktigt pianospel börjar Zedd bygga upp ett arrangemang (eller mix som det kanske heter nowadays) som bevisar att där finns något storartat att vänta. Det är inget maktskifte än, men Deadmau5 bör definitivt darra, åtminstone lite.

[Interscope, 15 maj]

 

6