HYMN pratar funk med Ruban Nielson i Unknown Mortal Orchestra

För ett par veckor sedan släppte Portland-baserade Unknown Mortal Orchestra sitt tredje album Multi-Love. En skiva som har fått musikrecensenter att kippa efter andan, superlativen har stockat sig i halsen – de flesta är nämligen överens om att detta är ett av årets bästa album. Ett samtal var således på sin plats. HYMNs Daniel Andersson ringde upp låtskrivaren och sångaren Ruban Nielson för att prata om funkinfluenser, David Bowie och varför inspelningen blev en familjeaffär.

Unknown Mortal Orchestra tar omvärlden mest storm, och hemligheten verkar vara funk? Berätta om din relation till nämnda genre?

– Bra recensioner är alltid viktigt! Men inte allt, förklarar Ruban.

Det finns en ärlighet i hans snabba replik. För vissa kan uppmärksamheten och bra recensioner vara de främsta drivkrafterna, men det är uppenbart att musiken i sig är orsaken till detta samtal. Inte bara promotion. Han fortsätter.

– I likhet med övriga 70-talet, så låter funk bra på skiva. Ljudbilden är inbjudande, utstrålar en slags värme, som ofta saknas i dagens musik. Bland nutida artister så fångar Tobias Jesso Jr denna känsla perfekt. Han är helt suverän! Jag har alltid lyssnat mycket på äldre musik, ända sedan tonåren, så det är svårt att avgöra när funken kom in i bilden. Men Sly Stone har alltid funnits med. Det är svårt att hitta en mer begåvad artist. Fast det existerar otroligt mycket bra – ta kända namn som James Brown, George Clinton eller Curtis Mayfield. Prince spann vidare.

”Jag har alltid lyssnat mycket på äldre musik”

Bowie har sagt: ”Funk, I Don’t I Have Anything To Do With Funk. I’ve Never Considered Myself Funky”. Hur hög är din personliga funkiness?

– Bra fråga! Knepigare att svara på. I vardagen uttrycker jag nog inte särskilt mycket funk. Musikstilen är en annan sak, skrattar Ruban.

Nielson tar återigen upp Bowie-tråden. Han förklarar att Station To Station är den skiva som spelats mest under inspelningen av det nya albumet. Han hyllar det rena och enkla. Varje instrument har sin plats.

– Vi har förresten spelat flera Bowie-covers live. Får se om det blir så på kommande turnén också. Han är komplett som musiker, det är nästan svårt att begripa hans storhet. Jag älskar även Young Americans, som föregår Berlin-perioden. Ett viktigt steg i riktningen mot atmosfären på kommande skivor.

unknownmortalorchestra-hi-25

Du har inga problem med att prata om influenser. Vissa vill kanske mörka sina inspirationskällor.

– Det förflutna är jätteviktigt, det går inte att se förbi all bra musik som gjorts. Mycket av det som spelas in idag, skulle aldrig låta som det gör om inte Bowie eller Sly Stone visat vägen. Jag tycker att vi måste ta vara på musikhistorien, ta det med oss, föra vidare till nästa generation. Det är ett arv som måste tas på allvar.

”Vi måste ta vara på musikhistorien”

Både din bror Kody och din pappa Chris medverkar på Multi-Love. Hur är det att samarbeta med sin familj? Din pappa är jazzmusiker och spelar saxofon på ”Necessary Evil”.

– Det är inte så komplicerat. Min bror kom förbi Portland några veckor, spelade trummor och keyboards, och det mesta hamnade på skivan. Vi samarbetade även mer intensivt på ett par låtar. För mig var det oerhört viktigt att kunna göra något tillsammans med min familj, annars jobbar jag mycket själv. Behövde helt enkelt feedbacken och sällskapet, skrattar Ruban.

Har din pappa lyssnat aktivt på dina skivor sedan starten?

– Det tror jag inte! Ska jag vara ärlig så förstod han nog aldrig de två första plattorna, för honom lät de nog alldeles för underproducerat.

I september besöker Unknown Mortal Orchestra Sverige. Vad kan vi förvänta oss?

– På scen kommer vi att vara fyra, men det blir inte några drastiska förändring från skivan. Sedan är varje spelning unik, annars hade det varit tråkigt att fortsätta turnera. Och det blir nog en större ljudbild än tidigare.

De avslutande orden låter förtroendeingivande. Hösten kommer att börja på bäst sätt.