All bra musik skickar antingen ut lyssnaren i rymden, eller rätt ned i jordens gyttja. Ben Khan är en av de artister som har hittat formeln för hur man tar med sina lyssnare på en resa ut i galaxens svartaste ytterkanter, eller långt in i lyssnarens mörka inre om man så vill.
Allra tydligast blir ovanstående i det sista spåret på Ben Khans senaste EP, 2022 Zodiac. Under knappt två minuter lyckas den 22 år gamla Ben Khan gifta funkgitarrer, mystiska filmrepliker, falsettkörningar och synthutbrott som kastar sina elektroniska tentakler runt lyssnarens huvud och kniper åt.
När HYMN når Ben Khan för en intervju berättar han om hur film är en av de största influenserna för sitt skapande.
-Sci-Fi är definitivt en stor inspirationskälla för mig, alla filmer som är centrerade kring det visuella är något jag skulle vilja skriva musik till.
Om du fick göra om soundtracket till en film, vilken skulle det då vara?
–Blade Runner. Men samtidigt hade jag inte velat göra om ett sådant perfekt soundtrack. Det vore däremot häftigt att göra soundtracket till en riktig blockbuster, typ Spiderman, och göra ett otroligt mörkt ljudspår till en sådan film.
”Jag börjar känna mig mer bekväm med att vara i centrum”
Svaret ovan är ett av de rakaste svaren jag får från Ben. Hans första låtar släpptes under stor mystik. När hans första singel ”Drive (Part 1)” dök upp på internet visste de flesta ingenting om dess upphovsmakare. Den pulserande synthen och flåsande falsetten som viskade fram textrader om bilstölder och sex i baksätet skapade en film noir-känsla som förstärkte det mystiska intrycket, vem var den unge britt som hade släppt det här?
Efter flera miljoner lyssningar på Soundcloud och två EP:s som har hyllats av internets hippaste musiksidor har Ben Khan släppt lite på anonymiteten, men bara lite. Först i den senaste videon för singeln ”1000” är Ben själv med i videon, och på det mesta av det officiella bildmaterial som finns är Bens ansikte blurrat eller täckt av grafik. Intervjuerna är extremt få, och när HYMN som första svenska sida får tag på Ben Khan är han fåordig, och undviker flera frågor elegant.
– Jag tror att jag börjar känna mig mer bekväm med att vara i centrum för musiken, men jag kommer alltid låta musiken tala för sig själv, säger Ben.
Du dök upp från ingenstans med ett väldigt färdigt sound, hur hittade du det?
– Det kan ta ett tag att hitta din egen röst i kreativa industrier. Det handlar om att utvecklas naturligt och att realisera sina visioner. Mina favoritartister är de som fortsätter titta inåt i sig själva för att hitta nya idéer.
Hur gick bytet från rena gitarrlåtar till dagens elektroniska funk-sound till?
– Jag började med att lära mig att spela gitarr, och sedan hur jag skulle spela in och producera låtarna jag skrev på min gitarr. Efter det så började jag intressera mig för producerandet mer, och började göra egna beats. Men jag tog en paus från musiken som varade i ett år ungefär. Det var inte förrän efter den pausen som jag hittade balansen mellan låtskrivande med gitarr, och beats.
Vill du fortsätta släppa musik i det korta EP-formatet eller är en fullängdsskiva på gång?
– Jag vill definitivt producera ett fullt realiserat verk, en LP. Jag skriver ny musik just nu men vi får se vad som händer.
Det är svårt att säga vad som är medveten mystifiering, och vad som bara är ett ointresse för att fläka ut sig för en musikvärld som ständigt kräver mer transparens och öppenhet av sina artister. Ben Khan verkar vara genuint oberörd över den hype som skapats kring honom. Kanske är det helt enkelt onödigt att spekulera då Ben Khan själv vill, och kan, låta sin musik tala för sig självt. Efter två EP:s fyllda med skuggfylld elektronisk funk är det tydligt att Ben Khan är en av planetens mest lovande musikskapare. Hur långt ut i rymden han kommer nå kan bara framtiden utvisa.
