Om du likt mig tittade på Grammisgalan 2014 har du nog stenkoll på vem Zhala är. För er som missade galan eller kanske tog en ciggpaus precis när Zhala ägde scenen kan jag berätta att hon framförde sin låt ”Prophet” tillsammans med allas vår favorit Robyn under ”Smells Like Teens Spirit”-liknande förhållanden. Det var rymd-rave/grunge-disco när det är som bäst. Nyligen släppte hon sin första fullängdare på Robyns Konitchiwa Records.
Zhalas Zhala är elva låtar fullpackade med attityd, tunga beats och experimentella ljudbilder. Det är låtar som inte skäms för sig och får en att vilja protestera mot patriarkatet genom en dansdemonstration.
Öppningsspåret ”I’m In Love” sätter direkt tonen för albumet och det lika tungt som man tänkte det skulle låta efter att ha hört ”Prophet” och dess uppspeedade technotoner. Vissa låtar som ”Aerobic Lambada” och ”Holy Bubbels” får mig att tänka på Leila K. Flera inslag i låtarna påminner mig om hennes dänga ”Electric” (som fått nytt liv på senare tid på dansgolv landet över). Medan Zhala har en med Lolita-inspirerad sångstil (det märks att hon körat bakom Lykke Li), än Leila K, så finns där samma råhet i musiken. Det är beats som inte lämnar en oberörd och man vet aldrig hur det kommer att låta härnäst. Ingen låt blir någonsin förutsägbar eller tråkig, vilket enlig mig är ganska ovanligt. Temperaturen är på max och man kan inte stå stilla.
Låtar som ”Horoscope” och ”Righ Way’s Wrong” drar ned på tempot, vilket även behövs mellan de tunga beatsen och exotiska ljudslingorna, utan att bli tråkiga, istället målar Zhala en mörk, men skimrande bild med sin dova stämma. Själv kallar hon sin musik för ”cosmic pop” och det är tycker jag är en utmärkt etikett på musiken, om man nu får sätta en sådan?
Zhalas debut känns som gjord för svettiga hipster-dansgolv (jag tror inte stekarna på Sture P är redo för det här ännu) som sätter fart på adrenalinet. Min personliga favorit ”Holy Bubbels” har ett riff som man lägger på minnet och i låten ”Prince of The Jungle ”vittrar jag tydliga Robyn-vibbar medan ”Prophet” är så tung att jag får gåshud. Jag vet inte ifall jag går händelserna i förväg nu, men det är det fetaste vi kommer få höra från en svensk artist i år. Någon som vet var Zhala spelar härnäst?
[Konitchiwa Records, 25 maj]
