Le Muhr kör vidare med svanesången

lemuhr

Öppningsspåret på Stockholmsbaserade Le Muhrs senaste platta sätter sig som ett tuggummi i medvetandet. Rockmyten och ”27 Club” har sällan ramats in på ett så enkelt men briljant sätt som i ”Mitt rock ’n’ roll jag dog när jag var 27”. För visst finns det ett liv efter denna mytomspunna ålder också hos Le Muhr som berättar om hur bandet lever vidare efter 27.

– Det är mer svärta, dans, dist och synth nu. Mer Fuck Off-attityd och en ljuv insikt om att vi får vara som vi vill. När villfarelsen om att de vilda åren har passerat och att en för all framtid är dömd till ett kontrollerat yttre såväl som ett sansat känsloliv, då ställer vi oss frågan: vem bryr sig?

Le Muhr bildades under tidigt tvåtusental men det dröjde tills 2007 innan debuten Generation Destruktiv kom. Med tydliga influenser både från 80-tales synthpop/new wave och nittiotalets tweepop gjorde de sig ett namn i Stockholms inre indiekretsar. Bandets yttre, det vill säga: svart kajal och tuperat hår, samt dekadenta texter om svärta och misär, gjorde dem till en naturlig del av den ”panda”-kultur där ”Shoreline” var theme song.

Även om Le Muhr tog åtta år på sig att färdigställa sitt andra album har de aldrig haft någon uttalad paus.

– Det hände väldigt mycket i våra liv efter att debutplattan kom. Egentligen är det ett under att vi ändå hann spela in EP:n som kom 2012. Vi har hela tiden fortsatt att spela och har regelbundet hängt i replokalen och på vårt stammishak, så för oss har det aldrig varit någon paus från bandet. Men åren gick och till slut kändes det som att vi inte kunde slarva med uppföljaren, så då försökte vi vara lite noggrannare och sådant tar tid.

lemur2

Senaste albumtiteln Ge mig drömmar att leva eller gift att dö är en omskrivning av Gunnar Ekelöfs diktstrof ”Ge mig gift att dö eller drömmar att leva”.  Ett bra exempel på de utmärkta val som Le Muhr har gjort när de namngett låtar och album.

– Vi gillar att lägga ner tid på ord. Ekelöf var en fantastisk diktare som har funnits med som inspiration redan från början.

Hur har ni utvecklats musikaliskt sen ni bildades för tolv år sedan?

– I början öste alla på samtidigt hela tiden och det var ju underbart. En del av det finns såklart kvar, men vi har blivit bättre på finliret. Kanske är vi mer passivt aggressiva nu? Vi har förhoppningsvis blivit mer tekniskt skickliga också, men samtidigt mer vemodiga och intresserade av små nyanser.

”Kanske är vi mer passivt aggressiva nu?”

– Vi kommer att köra vidare med svanesången över livets jävlighet år ut och år in. Ibland kanske det blir punkigare, emellanåt blir det idel synthsolon. Vem vet, nästa skiva kanske andas triphop och näsflöjt?

Sextetten Le Muhr har precis uppgraderat maskinparken och släpar numera med sig fem fem synthar när de spelar live. Bandets livespelningar verkar överlag vara något utöver det vanliga.

– Utan att uppmuntra till våld vill vi gärna citera Nöjesguiden som en gång skrev att vår musik får en att vilja ”spöa upp någon och sedan gråta en skvätt”. Bildligt talat alltså. Förmodligen vill man ta några danssteg när man ser oss också. Det är pepp och depp, dans och kärlek om vartannat.

Var spelar ni live i sommar?

– Närmast i Malmö och Linköping. Sen är det gig på Parkfesten i Nora och Underbarelsen på Barnens ö. Eventuellt tillkommer det en del andra spelningar. Det blir grymt!

Missa inte Le Muhr på Grand i Malmö 29 maj och på The Crypt i Linköping kvällen därpå.