Ullevi, Göteborg, 140607. Foto: Pao Duell/Rockfoto.
I juni var det ett år sedan det största hände i Göteborg. Det där som alla snackade om. Det där som ingen efteråt kunde förklara i ord. Det där som efteråt var en abstrakt, rusig känsla som var omöjlig att sätta fingret på.
Den där kvällen på Ullevi, då hemmasonen Håkan Hellström la feber på våra pannor, ordnade publikrekord och lät oss dansa i ren galenskap. Ett år har snart passerat. Det känns ändå som igår.
Alla som känner mig vet att jag är ett hängivet Hellström-fan. Ända sedan han charmade omkull mig på Hultsfred 2001 har jag lyssnat på honom. Platta in och platta ut. Åtskilliga konserter har jag ramlat in på, stora som små. Jag har tappat räkningen på hur många. De flyter ihop i en enda härlig röra. Men nu är det dags, såhär året efter Ullevi, att ringa in åtminstone fem av dessa. Utan inbördes ordning.
Heartbreak, Gävle 2005
Jag var sjuk. Totalt febrig med halsfluss. Men jag skulle inte låta det stoppa mig från att dra till Gävle för att se Håkans turnépremiär. Ett Kolikbarns Bekännelser hade precis släppts. Konserten på Heartbreak var liten, svettig och med en Håkan som hysteriskt klättrade på kravallstaketet. Dessutom klädd i den t-shirt som han bar i videon till ”Känn Ingen Sorg Göteborg”. Min verkliga feber övergick snabbt i en redig sjömans-feber.
Mälarrocken, Västerås 2005
Den här sommaren rände jag runt i Sverige helt ensam och samlade konsertminnen på strå. Spelningen hölls i ett extremt litet tält på Lögarängen och Olle Ljungström öppnade. Jag minns det för att hans mobil ringde mitt i setet och han lät någon i publiken svara. Jag hade just fått reda på att min teckning av Håkan hade kommit med på konvolutet till singeln ”Gårdakvarnar och Skit” och det levde jag på den sommaren. Den här kvällen skulle det också visa sig att den även hamnat på Hellströms backdrop. Den följde med under hela turnén, men konserten i Västerås kommer för alltid att förknippas med där jag såg den först.
Peace & Love, Borlänge 2009
Denna perfekta sommarkväll i Borlänge då Hurricane rullade rejält på r:en och presenterade sin vän Håkan. Han öppnade med ”Tro och Tvivel” och sedan följde en enda lång allsångsfest. När ”Nu kan du få mig så lätt” avslutade giget hade den tropiska sommarnatten hunnit ljusna. Det vi inte visste då var att konserten filmades och släpptes senare på dvd. Tokfint rakt igenom.
Slottskogsvallen, Göteborg 2013
Det kommer aldrig vara över för mig hade släppts i april och jag var sjukt peppad på att få höra det nya materialet live för första gången. Det diskuterades vilt i öltältet vilken låt han skulle öppna med. Det blev den 29 sekunder långa ”Peace n Luv”, hyllningen till festivalen i Borlänge . Jag har nog aldrig känt en sådan stark Göteborgs-känsla som när han spelade ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och spårvagnarna rusade förbi utanför Vallen. På den knökfulla spårvagnen på väg hem frågade chauffören glatt i högtalarna om vi alla hade haft en fin kväll. Jublet som följde glömmer jag aldrig.
Scandinavium, Göteborg 2013
Göteborgarna har länge pratat om att riva cementklumpen som är Scandinavium. Den här kvällen trodde jag den skulle ryka med. Eller åtminstone att taket skulle flyga av. Det är första gången jag kommit försent och sprungit in till en konsert med Hellström. Lämpligt nog blev det till öppningslåten ”Bara dårar rusar in”. Kvällen blev som en Göteborgssmekning över kinden och som vanligt med en Kapten Hellström som inte ville lämna scenen när det var över.
Scandinavium, Göteborg 131207. Foto: Andreas Carlsson/Rockfoto.
Ullevi toppar inte helt oväntat och den är ju sjukt minnesvärd, men jag har nog ännu inte hittat orden kring den natten då Göteborgshistoria skrevs. Och när han för några veckor sedan meddelade att han jobbar på nytt material vet jag att det kommer skrivas nya historier. Kanske inte lika stora som Ullevi, men det gör mig inget. Håkan Hellström kommer ändå alltid vara en musikalisk hjälte och en förbannat grym liveartist i mina ögon.
Rockfotos alla bilder på Håkan Hellström hittar du här.
