Joanna Gruesome – Peanut Butter

Tänk om livet kunde vara lika bekymmersfritt som trallvänlig indiepop. Brittiska Joanna Gruesome döper sitt andra album till Peanut Butter, gör en smältdegel av shoegaze, indiepop, punk och riot girrrl, vilket resulterar i en skiva som rusar förbi i högsta fart. Det är knappt att skivnålen hinner snudda vinylen, innan det är dags att byta sida. Wales-kvintetten spiller ingen tid, men trots uppskruvad fart, sätter sig låtarna med detsamma. Detta beror förmodligen på bandets urbrittiska framtoning, som ger en bekant känsla från start – indiepopen kommer naturligt i dessa farvatten.

Det gäller dock att inte låta sig luras av bandets bekymmerslösa framtoning; medlemmarna har exempelvis som uttalat mål att bekämpa stereotypa normer och enligt bandets låtskrivare Owen Williams är skivans riffande gitarrsolon ett sätt att belysa manliga musikers behov av att vara traditionellt heterosexuella i de tyngre genrerna. Denna inställning är långtifrån övertydlig, men att bryta upp brötiga gitarrpartier med smittsamma refränger ger karaktär åt de sockersöta melodierna.

Under albumets gång kastas melodier i ditt ansikte och det finns ingen anledning att trycka ned bromsen. Det är bara att följa med. Det är dock lätt att missa nyanserna och det är en skiva utan egentliga huvudspår. Alla låtar smälter samman och efteråt är det nästintill omöjligt att särskilja dem. Men resan är både kul, innehållsrik och uppiggande.

8