Michael Brown och The Left Banke nådde aldrig hela vägen fram

Michael Brown satt framför sin cembalo, och strök undan en hårslinga från sin mjuka mittbena som hade lagt sig mitt i ansiktet. I sin fars studio i New York skulle The Left Banke spela in grunderna till det som kom att bli deras eftermäle, den hjärtskärande ”Walk Away Renée”. Den blott 16-åriga Michael Brown tittade upp mot kontrollrummet precis när han skulle sätta fingrarna mot tangenterna men tog genast bort händerna från instrumentet.

Historien om The Left Banke är kort, och stundtals deprimerande

För där var Hon. Hon som bara hade behövt dyka upp i studion en dag för att få Brown att skriva inte bara ”Walk Away Renée” utan även bandets andra hit ”Pretty Ballerina” samt ”She May Call You Up Tonight” i ett brinnande kreativt rus. När Hon, Renée Fladen, helt plötsligt stod i kontrollrummet med sitt intensivt blonda hår blev den redan nervöst lagde Brown ännu skakigare än vanligt. Han avbröt inspelningen och bestämde sig för att spela in sin del en annan dag. Det fanns nämligen ett problem med den 16-årige låtskrivarens romantiserande av den korta tonårstjejen med platinablont hår. Hon var basisten Tom Finns flickvän.


Historien om The Left Banke är kort, och stundtals deprimerande. Browns pappa, violinisten Harry Lookofsky, ägde under mitten av sextiotalet en liten inspelningsstudio i New York vid namn World United Studios. En 15-årig Michael Brown fick ett par nycklar till studion i utbyte mot att städa och då och då hoppa in som pianist vid inspelningar. Efter ett tag började Brown bjuda in sina kompisar till lokalen, och efter lite repande hade världens första barockpop-band bildats. Efter att bandet släppt två singlar som båda nådde topp-20 på singellistan, ”Walk Away Renée” och ”Pretty Ballerina”, upplöstes bandet sedan flera gånger om när den trulige Michael Brown ville ägna sin tid åt låtskrivande, inte vad han ansåg vara poänglöst turnerande runt bland olika collegespelningar.

Infekterade bråk ledde till att det helt plötsligt släpptes flera olika singlar av The Left Banke, en med hela bandet utan Michael Brown, en annan med Michael Brown och några inhyrda studiomusiker. Bandet gick under i en orkan av bråk och tjafs.

Trots den korta karriären som endast inkluderade två album så har Michael Brown en självklart plats bland några av de största låtskrivarna från 60-talet. När nyheten om hans bortgång kom var det mestadels tyst på kultursidorna världen runt. Trots de storartade låtarna som spelats in i otaliga coverversioner, bland annat en enorm ”Walk Away Renee”-version av The Four Tops, så nådde aldrig The Left Banke hela vägen fram.

Och det kanske sorgligaste av allt är att bandets absolut bästa låt, den monumentala ”Desiree”, aldrig nådde högre än på 98:e plats på den amerikanska singellistan. ”Desiree” är en låt, som trots att den släpptes 1967, fortfarande låter modern och mer nytänkande än något som släpptes då, och som släpps idag. Med komplexa blåsarrangemang, drivande stråkar, saliga körer och överjordiska melodier är låten inget annat än ett av sextiotalets största mästerverk. Michael Brown nådde aldrig högre än den himmelska refrängen i ”Desiree”, men det gjorde å andra sidan knappt någon annan av sextiotalets mest genialiska låtskrivare. Vila i frid.