Jag var nyfiken på att se vad för människor som skulle vara på Neverstores spelning i Göteborg. Skulle det vara gamla trogna fans som hängt med sedan starten eller skulle stället vara fullt med nya fans som upptäckt dem via melodifestivalen?
Skövdekillarna har spelat ihop sedan 2007 och har två MTV awards för ”bästa svenska artist”. Ett från 2007 och ett från 2008. Under de åren spelade de på alla stora svenska festivaler och var förband till band som Good Charlotte och Sum 41. De turnerade över hela världen och hade en stor skara fans och hyllades av alla.
Men det var då. 2010 släpptes platta nummer tre (producerad av Sum 41s Deryck Whibley) och 2012 platta nummer fyra. Men de slog liksom aldrig. Neverstore höll fortfarande hög kvalitet men de hade tappat många på vägen. Idag har de vänt helt och är mest aktuella som före detta melodifestivaldeltagare. De var med i andra deltävlingen som gick av stapeln i Malmö och de slutade på en femteplats med powerrocklåten”If I Was God For One Day”.
Spelningen som egentligen skulle varit på Stora Teatern i Göteborg får efter för dålig biljettförsäljning flyttas till klubben bakom. Det är en ganska liten men tight skara framme vid scenen. Men även vid dessa små gig så spelar killarna som om deras liv hängde på det och som om de hade ett välfyllt globen framför sig istället för den halvfulla klubben. De blir bättre och bättre för varje låt de river av.
Melodifestivalbidraget spelas någonstans i mitten av det hela och är liksom ganska menlös. Resten av setlisten är allt annat än just det. De gamla poprockhitsen från 07 sitter som en smäck, och de ”nyare” dängorna från platta tre och fyra likaså. Från början är hela lokalen charmad av de energiska pojkarna från Skövde. Neverstore gör liksom det, så fort de tar ton så blir man som trollbunden av bandets ös och samspel. De är ett förbannat bra liveband helt enkelt. Det märks att killarna har spenderat mycket tid på scen ihop. De har fullt upp hela tiden. Är det inte allsångsförsök så tas det selfies. ”Eller groupies som det heter nu”, säger Jacob från scenen.
Bäst: Den underbara publikkontakt bandet har.
Sämst: Stackars Jacobs förkylning. Ville hoppa upp och ge honom en kram och en halstablett.
Övrigt: Får man önska att de aldrig ens varit med i Melodifestivalen? Tror att det skrämt bort de fans de förtjänar att ha.
De gör det bästa av situationen. Visst att scenen är liten men de röjer på ändå, och även om det är en liten publik så ger de sig inte förrän alla sjunger med i ”Rejected All Along”. Och om de är besvikna för att de inte fick spela i den större lokalen så visar de det inte överhuvudtaget.
När man står i publiken så inser man hur bra Neverstore var. Och är. De har löjligt många hits i bakfickan och bjuder verkligen på sig själva. Trots sångaren Jacobs förkylning och det faktum att han ibland får vända sig bort fån micken mitt i en refräng för att hosta, så bjuder de på både en och två encores (även om de tekniskt sett aldrig lämnar scenen). Sista låten publiken ropar till sig, blir den gamla Blink 182 hiten ”All The Small Things” med förklaringen att ”denna brukar vi bara köra när vi repar”. Och här blir publiken än mer lyrisk och det blir tydligt att de flesta där ändå har hjärtat i den gamla punkrocken.
(Arkivbild)
