Weeping Willows: Record Store Day på Pet Sounds, Stockholm 18/4

Att vara på Söder är den perfekta starten på Record Store Day. Solen skiner och det är en skön känsla som surrar i mig. Folk hänger i varenda gathörn och det snackas om, vad jag bara kan gissa är, musik. Det här är verkligen en grym dag för musiknördar och skivjägare.

Inne på Pet Sounds bläddras det febrilt bland vinylerna. Men idag är det inte en vinyl jag har fokus på. Det är en cd-skiva; Weepings Willows Broken Promise Land Revisited, som släpps idag. Jag hade turen att få den redan igår. Bengans på Stigbergstorget i Göteborg levererade. Jag har lyssnat på den redan. Magisk, rakt igenom. Så nu ligger den i väskan och bränner och väntar på att få bandmedlemmarnas signaturer skrivet på framsidan. Jag väntar också, tålmodigt.

Allt känns väldigt avslappnat när Weeping Willows kommer ut. Som om vi har hamnat i någons vardagsrum. Butiken är full med förväntansfulla människor i olika åldrar. Jag tillhör den yngre generationen. Men allt det där spelar ingen roll. Jag vet att jag är i gott sällskap när bandet kliver upp på scenen. Magnus Carlson är ju själv en skivsamlare av rang och det passar bara som handen i handsken en dag som denna.

De öppnar med “Blue and Alone”. Närvaron från Magnus, som är enorm på en vanlig Weeping-konsert, blir nu ännu mer påtaglig i den här skivbutiken som har förvandlats till ett intimt vardagsrum. Jag kan ta på den, nästan. I alla fall känna den i luften.

Bandet verkar vara på gott humör. Magnus berättar en lång historia om Broken Promise Land Revisited, som han sedan inser att han borde ha delat upp lite mellan låtarna. Efter “Midnight Train” och “Broken Promise Land” önskas “I Didn’t Know” från någon i publiken. Bandet blir tveksamma om de minns den, framförallt Magnus som ber om en av vinylskivorna för att läsa texten innantill. “Det här kan gå hur som helst” säger Anders Herenstam innan de kör igång. Men nog går det bra alltid. Och egentligen tvekade jag nog aldrig.

De avslutar med “Unchained Melody” och den är förbannat fin. Pet Sounds har nog aldrig varit finare än just nu. Det är vad jag tror i alla fall. Men det ska visa sig att jag har fel. För när jag sedan får min skiva signerad går Magnus också glatt med på en selfie.

Jag lämnar butiken med bankade glädje och Weeping Willows-låtar sjungandes i huvudet. Så nog har Pet Sounds aldrig varit finare. Söder har aldrig varit finare. Äh, va fan; Stockholm har aldrig varit finare än en lördag som denna. Än just nu. I alla fall inte för en musiknörd som mig.

OBS: arkivbild