Det är kärlek från första sekund. De första tonerna från Hanna Turis andra album Tracks in the Water charmar mig direkt. Jag börjar först jämföra och leta liknande sound, men inser snart att detta är något unikt.
Sångerskan lockar med en fantastisk röst som hon vågar leka med. Stabilt står hon som en cirkusprinsessa i manegens mitt. Med musiken som en graciös cirkushäst. Styr den på känsloresor både uppåt och nedåt. Vackert, roligt, gåshud och helt utlämnande. Instrument och upplägg överraskar och varje ton känns spännande. Hon låter ständigt känslor, ljud och genrer kollidera. Genom att korsa kontraster når hon sin säregna stil.
Jämfört med debutplattan Some old Tapes från 2011 vågar Turi nu ta ut svängarna. Hon har bott i London men vänt tillbaka till Dalarna sedan debuten. Med mer livserfarenhet och mod sticker hon ut hakan. Visar med sin vågade pianopop att hon inte är en i mängden i popdjungeln.
Tredje spåret på albumet är den nysläppta singeln ”Cotton Wads”. Den är popcornsommrig och ger mig bilder av solvarma bryggor och såpbubblor. Men sångerskan når sin topp under ”Ashes of Us” där hon släpper lös sin cirkusensemble av instrument. Innerliga ”You Collect” och ”Some kind of Hell” blir även de favoriter. Här dansar Hanna Turis röst till de vackra pianotonerna. Lyckas peta precis där det känns.
Flera av texterna handlar om att bli lämnad. Om det som finns kvar när man nått botten med vänder uppåt igen. Albumet är, trots allvarliga texter, fylld av hopp. Balanserar på kontrasterna och jonglerar med känslorna. Men cirkusprinsessan kommer ut på sin springare som en segrare.
