Jag tror det var i slutet av 2012 som jag hörde några låtar av NEJ på Soundcloud och tänkte att det här kommer vi snart höra mycket mer av. Men det gjorde vi inte. Tills nu. För någon månad sedan släppte NEJ äntligen sin första singel och den är verkligen allt man kan önska sig och mer.
NEJ är egentligen ett uselt bandnamn. Men i just det här fallet kunde det inte vara bättre för sällan eller aldrig har ett band låtit så mycket som sitt namn. Den kompromisslösa undergångsstämning (mörker är ett för ljust ord för att beskriva NEJ) som denna finsk/svenska trio, som utan tvekan kan föras till postpunken men ändå inte låter som något annat band, levererar bara skriker motstånd. NEJ har den okonventionella sättningen trummor (trakterade av Pascals batterist Mimmi Skog) och två basar vilket gör att musiken straffar betydligt mer än den smickrar även om det också finns starka melodier att hitta. Och trots att titeln på singeln är på svenska så sjungs den på finska. Finska är, när det kommer till musik av denna karaktär, ett betydligt hårdare och tuffare språk än vad svenska någonsin kan bli. Och NEJ är bland det hårdaste och tuffaste jag hört på mycket länge.
Här är tre äldre låtar (av högsta kvalitet) med NEJ för den som vill höra mer.
NEJ spelar tillsammans med Psykofant på Snövit på Södermalm i Stockholm 24 april. Facebookevent här.