Easy October? Ny skiva? Igen? Ja, det stämmer faktiskt. Trots att hyllade Sweethearts Before the Fall kom ut så sent som i just oktober, är det nu dags för ett nytt släpp från Göteborgsbandet. Och denna gång är man tillbaka med ett ”koncept”. Skivan jag nyss lyssnat på är nämligen första delen – volume 1 – i en ny serie. Nowhere But Here ska bli ett gäng plattor där Easy October tar sina americana-instrument, sitt poetiska textskapande och sin Helly Hansen-vänliga ljudbild – och flyttar allting till en specifik geografisk plats. Inspelningen sker sedan under en kort tid tillsammans med allehanda lokala förmågor.
Volym ett i detta musikaliska experiment är inspelad på en av Skottlands mest karga platser. Isle of Lewis, en av öarna i ögruppen Yttre Hebriderna, beskrivs som en glest befolkad ö – nästan helt täckt av ljung och med fantastiska, öde stränder. Musiken på Nowhere But Here – vol 1 låter precis så. Karg, ensam, vemodig. Skäggigt yrvaken, tidvis nästan kusligt vacker. Desperata slag från ett skeppsbrutet hjärta.
Det är stillsamt. Det är stämmor, gitarr, ibland lite percussion. Ibland tränger Nordsjöns vågsvall in i låtarna, som i avslutande ”Undertow” – en av de vackraste låtar jag hört i år. ”If i could only make it through the summer”, sjunger Kristoffer Hedberg (och Amanda Werne!) till Dylanskt munspel i ett annat av skivans lilla mästerverk. Och vem har inte känt så?
För det här är ingen musik att omfamna våren med. Det här är skapelsens innersta essens, det här är uppbrott och avgörande, den där sekunden i varje människas liv när allting ställs på sin spets. Nowhere But Here – vol 1 är en skiva att bestiga berg till. Varje låt är en hyllning till det inneboende mänskliga behovet av flykt, av att komma undan, av att vakna upp i en liten stuga och sedan gå rakt in i skogen.
