Nedvärderande kvinnosyn finns inom alla musikgenrer

Det är fullkomligt absurt att vi, år 2015, har en sådan sexualiserad bild av kvinnokroppen. Det är fullkomligt absurt att vi, år 2015, inte kan lägga upp bilder på kvinnobröst utan att behöva censurera dessa. Men det här betyder inte att den nakna kvinnokroppen inte bör visas upp med varsamhet.


Det är ingen hemlighet att kvinnor ständigt porträtteras som likgiltiga objekt i musikbranschen. Många tycks tro att diskrimineringen går hand i hand med hiphopen. Men den tragiska sanningen är att den nedvärderande kvinnosynen är präglad i betydligt fler musikgenrer, och att detta av någon anledning, hamnat utanför vår radar.

För två år sedan såg tyvärr Robin Thickes “Blurred Lines” dagens ljus, en låt som inte behöver någon vidare presentation. Men ändå; “Blurred Lines” är möjligtvis en av vår tids mest sexistiska låtar med en minst lika sexistisk musikvideo. Låten väckte en debatt av sällan skådat slag och jag var med största sannolikhet en av de som debatterade om dess vidriga porträtterande av kvinnor vid varje tillfälle som gavs. Med det vill jag säga, innan jag går vidare, att jag inte försvarar denna vidriga ursäkt till musik eller dess upphovsmän och tycker att all kritik som riktats är befogad.

För två veckor sedan släpptes en musikvideo som åtminstone hade förtjänat en bråkdel av den kritik som riktades åt “Blurred Lines”. Låten heter “Vertigo” och har gjorts av det amerikanska bandet Mini Mansions (bilden), med ett gästframträdande av Arctic Monkeys Alex Turner. Visst, “Vertigo” kan till skillnad från “Blurred Lines” faktiskt klassas som musik (och bra sådan, om jag får säga det själv). Men trots att videon inte är fullt lika vidrig som Robin Thickes plåga innehåller den tillräckligt många kvinnoförnedrande scener för att kunna kallas för “Blurred Lines 2.0”. Men någon kritik, bortsett från ett fåtal kommentarer i kommentarsfältet har inte synts till.

Historien upprepas. Barbröstade, och alla vita kan tilläggas, kvinnor som är barbröstade för ingen anledning som helst, bland fullt påklädda män. Bara för att diskrimineringen sker i en annan genre än den vi är vana vid så betyder det inte att den ska förbigås. Det är just den här typen av uppvisande av kvinnokroppen som har lett till att kvinnobröst inte kan visas på samma villkor.


De få personer som har yttrat kritik mot musikvideon har fått följande svar ungefär: “Feminister klagar på att kvinnobröst inte får synas fritt och när de väl gör det så klagar ni. Aldrig är ni nöjda”. Det dessa personer fullkomligt har missat är att det handlar om så mycket mer än att bara visa ocensurerade kvinnobröst. Det handlar om att visa kvinnokroppen på samma villkor. Det handlar om jämlikhet. Och det finns ingenting jämlikt med nakna kvinnor som sitter på huk och tittar dyrkandes upp på en fullt påklädd man. Avsexualisering av kvinnokroppen sker inte genom att visa upp den, utan hur man visar upp den.