I’m from Barcelona – Growing Up Is For Trees

På sjuttiotalet fanns det människor som trodde att blommor kunde rädda mänskligheten. Att kosmos kunde enas i en enda gräsdoftande batikbubbla av kärlek och andlighet. Mer eller mindre lättklädda skulle folk gå omkring, barfota på böljande sommarängar, och binda flummiga kransar av fjolårsgräs och kamomill. När kvällen sedan kom skulle alla krypa in i sina organiska tipis, ta fram sina radband, tända en välsignad brasa och chanta trestämmiga indiska böner ända in på småtimmarna.

Jag vet inte om Emanuel Lundgren, konstnärlig ledare för musikkollektivet I’m from Barcelona, skulle embracea världsbilden jag precis (sorgligt nog) ironiserade över. Jag vet bara att Growing Up is For Trees väcker märkliga saker i mig. Plötsligt blir jag sexton år igen, iklädd dreadlocks och stor sticksig kofta, ivrigt demonstrerande mot Irakkriget. Jag blir arton, liftandes på turkiska gränsen med en psykiskt instabil truckchaufför. Jag blir tjugoett på en strand i Goa, bland mystiska flöjtister och bongospelande nyrika ryssar. Ja, ni fattar. Den här skivan teleporterar mig tillbaka till alla perioder i mitt liv där jag på något sätt kommit i kontakt med verklig bekymmerslöshet.

Om indiepopen varit uppfunnen på Woodstockfestivalen hade I’m from Barcelona haft en helt egen scen. För när andra popband vänder sig mot mörkret, döden och elektroniken går det här bandet åt rakt motsatt håll. Låtarna på Growing Up is For Trees är ljuva kaskader av värme och livekänsla; melodisk hippiepop för sommarbruk. Ett gäng sånger att hålla i handen på den slingrande stigen mot havet. En psalmbok för alla som hoppas.

Ibland skymtas mörka stråk av svärta; en känsla av oro och kaos där i bakgrunden, redo att när som helst bryta loss. Men – det händer aldrig. Varje låt tycks sluta i en uppåtrörelse. En strävan mot något större. Och utan att någonsin bli pekoral eller tramsig går skivan på repeat hemma hos mig, varv efter varv, varv efter varv, som jorden och månen och stjärnorna och hjärtats slag och allt annat klyschigt som plötsligt känns fräscht och relevant igen.

8/10