Europe – War of Kings

En av Sveriges genom tiderna största musikexporter Europe spelade tidigt i vintras in sin tionde platta i nybyggda PanGaia Studios beläget i gamla Vin- och spritcentralens lager i Stockholm, tillsammans med Grammynominerade Nashvilleproducenten Dave Cobb, tidigare mest känd för att ha rattat Rival Sons och Shooter Jennings.

Resultatet är högst troligt exakt det bandet ville få till; rejält 70-talsdoftande och Hammondtung rock som låter mycket Deep Purple och Rainbow. Ljudbilden är okomplicerad och rak, där varje instrument är lätt att urskilja samtidigt som de vävts samman närapå perfekt – enheten Europe har aldrig låtit bättre och tajtare än så här.

Låtmaterialet är starkare än på de fyra tidigare post-återföreningsplattor bandet släppt och låter återigen mer 70-tal än The Final Countdown och Out of This World som gjorde bandet så stort på 80-talet. Här finns inga powerballader, inga enorma stadiumrefränger och inga keyboardtutorgier.

På det stora hela är det bra, snyggt och tydligt, men också snubblande nära anonymt. Joey Tempest har en unik pipa, men låtarna tillåter inga utsvävningar och tar udden av hans röst. John Norum och Mic Michaeli gör förmodligen sina bästa insatser någonsin på en skiva, men ingendera låter särskilt unik. Emellanåt känns det som elva nyanser av beige, vilket sannolikt botats genom att plocka bort ett par spår.

Släpps: 11/3
Skivbolag: UDR/Warner
Bästa spår: "Nothin' to Ya"

Det här är bra, men inte den knall som Europe förtjänar att sluta med, så jag hoppas de laddar om bössan och gör en platta till om ett par år.

6/10