Hallå där…Dawn of Oblivion!


På självaste långfredagen återuppstår Skandinaviens största gothfestival The Witches of Easter i Malmö. Endagsfestivalen, med inriktning mot mörk alternativ musik, anordnades för första gången i mitten av 90-talet och efter några års uppehåll är det nu dags för ännu en kväll i rödvinet, trummaskinerna och mörkerromantikens tecken! Vi har pratat med ett av banden som spelar.

På Babels scen den 3:e april står turkiska (!) darkwave-uppkomlingarna She Past Away, brittiska pagan goth-legendarerna Inkubus Sukkubus, nya svenska synthpopfavoriterna Machinista – och inte minst Helsingborgs eget goth metal-flaggskepp Dawn of Oblivion. Rockfotos Anton Lindskog ställde några frågor till deras sångare Victor Fradera.

Med en historia som sträcker sig till 90-talets början blev Dawn of Oblivion, under det decenniet, ett av Skandinaviens mest framgångsrika gothband med sin lite tyngre, metalinfluerade stil. År 2012 gjorde de comeback efter ett längre uppehåll och i maj väntas nya fullängdaren Phoenix Rising.

Vad kan vi förvänta oss av er kommande platta?

– Vi har valt att verkligen utmana oss själva och utveckla bandet i större utsträckning den här gången. Mycket vatten har runnit under broarna sedan vår förra release och det har skett en del personliga tragedier nära bandmedlemmarna som satt en väldigt mörk prägel på plattan. Musikaliskt har vi breddat oss med låtar i både 3-takt och 6/8-takt där man finner ett större djup och intressantare ljudlandskap jämfört med de 4-taktslåtar som är mer typiska för gothic metal.

I april 2012 gav ni er första spelning på åtta år, på Neostalgias Nostalgifest i Malmö. Vad var det som fick er att återuppta verksamheten efter det långa uppehållet?

– Vi behövde en paus. Efter många år tillsammans kände vi ett behov av att vara ifrån varandra en tid. Åren gick, men när jag uppträdde med After Midnight, ett ”vampyrrockcoverband” som plötsligt saknade en gitarrist, hörde jag av mig till Stefan från Dawn of Oblivion och han hoppade in som ersättare. Och redan vid första ackordet kände vi att vår magiska kemi fortfarande fanns kvar. Vi behövde starta upp Dawn of Oblivion igen! Sagt och gjort, Jonas på bas var med direkt och vi rekryterade trummisen och keyboardisten från After Midnight.

Vilken är största skillnaden mellan att vara medlem i Dawn of Oblivion idag jämfört med när ni startade?

– Vi har tydligare roller idag. Vi vet att respektera varandras starka sidor och lyfta fram dem. Som yngre musiker sätter man stor prestige i att kunna allt och vara delaktig i allt utan att tänka på helheten. Nu känner jag att alla bidrar på sina unika sätt för att slutresultatet ska bli det bästa.