Halshug – Blodets Bånd

Efter första riffet i inledande ”Gudsforladt” vet jag precis vad jag har att vänta mig. Jag vet åt vart det barkar. Det osar verkligen crust om danskarnas debut-LP. När sedan Blodets Bånd klingar ut efter drygt en kvart så visar det sig att min förutsägelse var riktig. Det låter skränig kassettbandare i parken, varma folköl, mäsk och svarta ärmlösa t-shirts med Doom-loggor.

Men snabbt växer det. Det som vid en första genomlyssning liknade en habil State Of Fear-kopia blir något mer. Jag bråkar med det och kan inte sätta fingret på vad det är. Det låter som det låter, inga överraskningar. Det närmaste jag kommer svaret på varför det här är så bra är simpelt. Danskarna tar de snäva ramarna genren erbjuder, håller sig inom dessa och utför varje generiska riff och break perfekt.

Björn Borg, Wayne Gretzky eller någon annan filosof sa en gång: ’Går du i dina idolers fotspår, så kommer du aldrig längre än dem’. Halshug kommer kanske aldrig gå om Anti Cimex eller Tragedy, men just nu finns det inte många band som spelar snabb, aggressiv och ösig d-takt så läckert som de gör.

8/10