När Aaron Jerome bestämde sig för att använda namnet SBTRKT så var den främsta anledningen att reducera bort sig som person och låta musiken tala för sig själv. Men oavsett hur man än vrider och vänder på ekvationen så går det ändå inte att bortse från det faktum att Aaron Jerome har misslyckats med sin grundtanke. För när musiken blir större och mer populär så vill allt fler gräva fram vem mannen bakom masken och musiken är. Kanske är det så att Aaron själv insett detta och därför har den mask som han bär på pressbilder och scen blivit mindre för varje år som gått.
På skiva och i studion kan han lämna över uppmärksamheten till namn som Sampha, Jessie Ware, Yukimi Nagano och Ezra Koenig som vokalister och fokuspunkt. Men på en scen är han den centrala punkten oavsett han vill eller inte, och även om han har de duktiga musikerna James Holdom och Fabiana Palladino med sig på den här turnén till skillnad från tidigare besök i Sverige, så är allt fokus på honom.
Han vrider på knapparna, slår på synttangenterna och drar igång sample-maskiner likt en vetenskapsman i ett labb som är så fokuserad på de eventuella upptäckter som plötsligt kan dyka upp att adrenalinet nästan kokar över. Han studsar fram och tillbaka mellan maskinerna som ringar in honom och tillsammans med musikerna på varsin sida och den stora skärm som projicerar bilder från några av hans musikvideos ovanför scenen blir det hela en fröjd för både ögon och öron.
Det är inte alla gånger som en artist kan leva upp till de högt ställda förväntningar som det bland annat innebär att vara ett de största namnen på en festivalaffisch, men SBTRKT klarar av detta med bravur. Vi har lärt oss sen barnsben att subtrahera betyder att förminska något, men i SBTRKTs fall så gäller snarare devisen ”Less is more” och på scen denna kväll är det extra allt.
