Napalm Death – Apex Predator – Easy Meat

Varken Shane Embury, Mark ”Barney” Greenway, Mitch Harris eller Danny Herrera är förvisso originalmedlemmar, men har ändå blivit levande grindcore-legendarer i Napalm Death. Bandet bildades redan 1981, men albumdebuterade först sex år senare med klassiska Scum, och har sedan eldat på med ytterligare tretton kompromisslösa plattor.

På femtonde fullängdaren Apex Predator – Easy Meat får experimentlustan från förra Utilitarian med bland annat saxofon stå tillbaka något. Kvartetten manglar på med mer traditionell dödsgrind, dock delikat kryddad med de bästa bitarna bandet sprungit på i sin ständiga strävan efter att alltid utvecklas.

Texterna kretsar som alltid kring samhällskritik, antikapitalism och korruption, nedskrivna med sylvass udd och ursinnigt utspottade.

Omslaget är inget för den känslige. Bilden är finurligt utformad med diverse människodelar i en vacuumförpackning, vars kant försetts med kamera och knapp för att efterlikna en surfplatta. En etikett med texten ”Mörade bitar av en vekling” blir den berömda pricken över i:et.

Apex Predator – Easy Meat är kort och gott fyra extremt samspelta herrar som gör det de gör bäst, och saknar helt svaga spår. Till och med introt, som baseras på en textilfabrikants pengahunger som krävde över 1 100 människors liv i en byggnadskollaps i Bangladesh 2013, är briljant.

Släpps: 28/1
Skivbolag: Century Media/Universal
Bästa spår: ”Adversarial / Copulating Snakes”

Allra bäst blir det i dängan ”How the Years Condemn”, släpiga ”Dear Slum Landlord…”, nyansfyllda ”Hierarchies” och bångstyriga ”Adversarial / Copulating Snakes” som alla är så vitala att det är rent löjligt.

Napalm Death. Apex Predator – Easy Meat. Dra mig på en liten vagn!

9/10