Kanske är det en del av er som hört låten ”Animal” på soundtracket till The Hunger Games: Mockingjay Part 1? Något som kanske inte alla känner till är att artisten bakom låten är svensken Damian Ardestani eller XOV som han använder som artistnamn. I veckan kom debut-EP:n Lucifer och det är garanterat inte det sista ni kommer höra från en artist som omvandlar mörka händelser i sitt liv till en ljus framtid.– Jag kan börja med att säga att jag blir lite provocerad när folk väljer att kalla mitt artisteri för ett projekt. Mitt artisteri är till hundra procent den jag är. Det är mitt liv.
Så inleds min pratstund med Damian Ardestani eller XOV som han numera kallar sig. Och väldigt snabbt under samtalet märker jag hur mycket Damian brinner för det han gör. Oavsett om det handlar om motgångar i livet eller vad skivbolag tycker så har han en tydlig bild och tanke om vad han vill göra och uppnå.
Under uppväxten i Tensta började han vid en ung ålder att skriva poesi och han fick sin första dikt publicerad när han var nio. Redan då hade han en väldigt mörk metaforisk skrivstil och det är något som avspeglar sig i hans musik, som han själv beskriver som mörk hiphopinfluerad pop, än idag . Poesiskrivandet gick så småningom över till att börja spela piano och sedan till att börja rappa i en grupp tillsammans med Linda Pira under tonåren och vidare till sång.
Det är livserfarenheterna som är inspirationen till musiken XOV gör. Från uppväxten och en stökig tonårstid där många av hans vänner höll på med droger och kriminalitet till olyckliga händelser som ledde till att han för över två år sedan flyttade ut till en liten stuga i skärgården för att helt fokusera på det han visste att han var ämnad att göra.
Mycket av XOVs karriär kretsar runt låten ”Lucifer” och det var just den låten som fick världsstjärnan Lorde att höra av sig, vilket öppnade för XOVs medverkan på soundtracket till The Hunger Games: Mockingjay Part 1.
– ”Lucifer”, som är titelspåret, handlar om att du har tur att du träffar mig nu i mitt moderna, uppstyrda jag och inte i mitt gamla, vilda jag. Men jag tror att jag ändå var den snälla i en tuff grupp – fast det är klart att man har gjort mycket man ångrar.
Det var också den låten som fick självaste Max Martin att redan för flera år sedan höra av sig till XOVs management. Det slutade med att XOV tog flyget över till Los Angeles för ett möte. Även om han inte har något med den produktion som idag finns att göra, så var det vid det tillfället en viktig händelse för att Damian skulle få veta att han var på rätt spår.
– Vi träffades i hans studio och jag fick extremt mycket råd och tips. Han tyckte att det där mörkret var min nisch och att jag skulle satsa på det. Det gav mig väldigt mycket bekräftelse i mitt låtskrivande. Man kan säga att det gav mig en putt åt rätt håll när jag verkligen behövde det.
Omslaget till EP:n kan bli något som kommer att diskuteras framöver. XOV vill att man skall skapa sig en egen uppfattning om dess betydelse.
– Omslaget kallar jag för ”Gun Flower”. Det är konst och upp till betraktaren att avgöra vad det betyder. Är det en pistol med en marijuanablomma som symboliserar våld, eller är det en pistol och en blomma som symboliserar fred? Upp till den som ser det. Det är ett konstverk. Är det ont eller gott? Är det positivt eller negativt? Jag vill att man efter att ha lyssnat på EP:n ställer sig själv den frågan.
XOV står själv produktionen tillsammans med den Los Angeles-baserade producenten Kono och de har tillsammans haft en utgångspunkt där de valt att skapa något eget med tydliga influenser hellre än att likställas med andra aktuella artister.
– Jag är väldigt influerad av hiphop. Jag älskar Kanye Wests produktioner, men för mig är det viktigt att inte låta som någon annan. Om jag spelar upp en produktion och får höra att det låter som Kanye blir jag inte glad. Jag har jobbat väldigt hårt under två års tid ihop med Kono för att hitta ett eget sound som är en sammanslagning av modern hiphop, 90-tals r&b och synthpop från 80-talet. Även vokalproduktionerna är väldigt egna då vi jobbat hårt med att hitta någonting unikt.
Efter uppmärksamheten i och med hans medverkan på The Hunger Games-soundtracket har det öppnats massvis av dörrar och många vill ha en del av XOVs framgångar. Flera amerikanska skivbolag har lagt fram lukrativa kontrakt framför näsan på Damian, men det är inget som han tycker är särskilt aktuellt just nu. Att tacka nej till stora kontrakt är inget nytt för XOV, som för några år sedan tackade nej till kontrakt som låtskrivare. Det finns viktigare saker i livet än pengar och karriären som artist är så pass viktig att han vill ha full kontroll på den själv.
– Framförallt är det skivbolag i USA som erbjudit stora miljonkontrakt. De kanske vill äga min musik och allt sådant där och jag har väldigt svårt för det. Jag har aldrig tänkt på pengarna. Jag sa det till min manager efter att jag hade bestämt mig för att tacka nej och att inte köra på den här dealen. Två veckor senare så slog det mig vad jag tackade nej till.
– Jag tackar inte nej till en USA-deal för alltid. Men varför skall jag göra det nu när jag skall ut och göra en turné, tv och radio och EP:n skall ut? Jag behöver inte ett amerikanskt skivbolag just nu. Tåget rullar redan. Vad skall jag med dem till? Och pengar behöver jag inte heller just nu. Jag lever ett rätt sparsamt liv. I framtiden kanske, när vi sitter i en situation där de kan tillföra något. Då är det givetvis intressant, men inte just nu.
