The Decemberists musik får mig alltid att tänka på stora båtar och väldiga, stormiga hav. I de inre bilder som projiceras är det oftast natt och en storväxt och skäggig sjökapten står vid rodret. Antagligen härstammar de här tankarna från omslaget till gruppens debut Castaways and Cutouts (2002) och jag borde väl ha kastat av mig dem sedan dess, men icke – det är få band som ger mig samma metaforiska känsla som just The Decemberists.
Förväntningarna inför årets släpp What a Terrible World, What a Beautiful World har växt i samband med de smakprov som bandet frestat med under de senaste månaderna. Catchiga ”Make You Better”, melankoliska ”Lake Song”, folkpärlan ”The Wrong Year” och nyligen släppta, smått fantastiska ”A Beginning Song” – alla har de ingett hopp om vad som komma skall. Och nu är den då här, Portland-bandets sjunde fullängdare i ordningen.
Gott så. Colin Meloy och hans medmusiker fortsätter nämligen att leverera vad vi är vana vid, det vill säga folkinfluerad indie med tillhörande instrument (fiol, mandolin, munspel och hela baletten), och förvaltar ännu det brittiska låtskrivararvet lika bra som det amerikanska. Fortsatt musik för likväl Billy Bragg-gubbar som Arcade Fire-hipsters alltså.
Releasedatum: 20/1
Bolag: Capitol
Bästa låt: "A Beginning Song"
The Decemberists är i fin form. Plattans höjdpunkter når kanske inte riktigt upp till bandets allra bästa stunder (”Los Angeles, I’m Yours”, ”Here I Dreamt I Was An Architect”, ”Mariner’s Revenge Song” osv), men förutom de tidigare släppen från albumet så sticker balladen ”Carolina Low” ut som något av det finaste jag hört i år. Dessutom extraplus för Pulp Fiction-känslan i ”Easy Come, Easy Go”.
Portlands borgmästare har all anledning att vara stolt. Och ja, jag tänker fortfarande på båtar.
7/10
