The Aquadolls – Stoked On You

I våras var jag i Kalifornien. Det var en ball resa. Jag körde bil längs mäktiga highway 1, drack goda viner på lokala, solindränktadruvor (men inte samtidigt) och chillade bland punkiga hipsters på Long Beach. Och hela tiden letade jag efter Den Perfekta Skivan. Skivan som skulle tonsätta hela äventyret. Som skulle fungera lika bra på vindlande kustvägar som uppe i bergen i Yosemite eller bland kaktusar i Mojave; armen ut genom rutan och vinden i håret. Ja, ni vet. Men det funkade inte. Jag tryckte in en uppsjö av skivor i stereon och ingenting gav mig kicken; ingenting var DET, som Kerouac och Ginsberg skulle sagt. Så tiden gick. Jag åkte hem. Det blev november.

Och sen, plötsligt, sitter jag här med manisk blick. Och bläddrar bland flygavgångarna igen. För när jag sätter på Aquadolls nya Stoked On You och Melissa Brooks börjar skrika sina mantran om långt hår, män som skejtar och en wacky surf trip känner jag doften av Stilla Havet. Det här är ju skivan jag skulle behövt i april. Det här är bekymmerslös sommar. Det här är marijuana och grälla folkabussar. Det här är musikalisk seismologi; ett förskalv till den där stora jordbävningen hela Kalifornien vet ska komma snart. Aquadolls gör sin grej till 110 % och du har inget val, det går inte att stå emot. Stoked On You är en energisk protest mot tristess som fenomen. En rak vänster i nyllet på alla konventioner. Efter en låt ler du. Efter två dansar du. Efter tre låtar startar du revolutionen.

Släpps 3/12
Skivbolag: Burger Records
Bästa låt: "Our Love Will Always Remain"

Melissa Brooks sjunger ömsom nonchigt och hest, ömsom nära med full närvaro. En skramlig gitarrmatta och svettiga lofi-trummor bidrar till det drogade soundet. Musiken rör sig, som så mycket annan aktuell musik just nu, nånstans i gränslandet mellan pop och punk. Texterna handlar om livets väsentligheter; jeans, kärlek och knark. Det är skitigt och spontant men hela tiden uppstyrt. ”It don´t mean jack!” frustar Brooks och pekar finger åt allt normalt. Alla låtar går inte igenom som nyss nämnda, men skivan i sin helhet är en liberal urladdning, ett femton spår långt surfmanifest om att livet är rätt gött ändå. Aquadolls får mig att vilja sladda in på en grusad parkering, slänga av mig alla kläder och rusa rakt ut i havet. Jag tror det är ett bra betyg.

8/10